Först: en fars dag-illustration. Skills that kills! Pärlplattor till far skulle strykas på morgonkvisten. Peppade barn som med en millimeters avstånd stegade in i tvättstugan bärande plattorna likt tallrikar på Nobelmiddag. Tills ena barnet ställt ner sin och lättad körde en svängom med flax och fart. Det blev inte jättebra för pärlplattan i händerna på barnet bakom om man säger så. Men det är viktigt med traditioner och detta har sannerligen blivit en. På höstlovet fick vi pärla om samma spöke tre gånger. Efter första pärlregnet firades det hela med ett armvevande a la väderkvarn vilket visade sig vara perfekt om man vill skapa känsla av vinterland i form av vita pärlor som faller. Men det blev ett spöke till slut. Och det blev en pärlplatta idag med. En som först prydde plattan, sedan golvet - då i upplöst form - och till sist plattan igen. Om man vill ge något annat än pärlplatta, eller komplettera pärlplattan med något, så rekommenderar jag Läkarmissionen. Både Mattias och min egen far fick stötta kampen mot ebolan idag.
