Vad skönt det är att berätta om tunga dagar, kanske eftersom jag har världens bästa läsare. Det är ju så mycket man glömmer bort när man kravlar runt i den svartgrå massan. Till exempel så vill man ju alltid springa ifrån känslan, men det går ju inte. Men man springer och springer och med sig har man ändå känslan. Någon påminde om att liksom acceptera den istället - ja just ja. Det har jag lärt mig i terapi och blivit påmind om under den webbkurs jag gick i höstas (i personlig utveckling). Ändå börjar jag springa (ej på det sköna joggande rensande sätter utan mentalt, flyktspringande). Men jag påmindes, och påminner mig även idag, att de känslorna får hänga med. De får vara här tillsammans med alla andra känslor. Och jo, det blir faktiskt lättare! Tack för allt ni delar, det hjälper så mycket! Idag har vi åkt till mina föräldrar. Bilresan är på tre timmar och gick riktigt bra. Mycket tack vare ett nytt spel som heter Everrun (tips!). Barnen är lite lätt besatta och helt ärligt har även jag och Mattias spelat ”för att hjälpa barnen att samla poäng till nya hästar”. Mmm joo! (Vi spelade till kl 01 igår efter att barnen somnat hahah). Okej nu känner jag att jag kanske byggt upp förväntningarna lite VÄL mycket. Det är helt okej! Just nu jättekul, vi kommer att tröttna (ska bara spela lite till). Vår framtid (okej nutid också...och dåtid) Bilfärden innebar i vanlig ordning ett panikskrik från Maja: JAG ÄR KISSNÖDIG!!!!! (Hon väntar alltid tills man har ca 20 sek på sig att lösa situationen). Prickade inte nån luva idag men att hålla hukställning med 4,5-åring i duggregn får ändå räknas till en av dagens höjdare. Det och Märtas: ”hur långt är det kvar?!”x200 (Tills hon fick tillbaka iPaden som jag lånat för att hjälpa till). En annan höjdare, förutom trerätters supergod middag a la mina päron, var Mias text på Förlossningspoddens Instagram. Bakgrund: Förlossningspodden hade lagt upp en bild på en kvinna som fött i sitt eget badrum, en jättecool bild där man föreställer sig att hon tagit emot barnet och ba: tjena nu har jag klämt ut ett barn! (Bilden lades upp med hashtag #stopcensoringbirth eftersom kontot som lagt ut bilden i första hand stängts ner. Så tröttsamt Instagram ibland alltså... Porr ok, födande ej ok.) Hur som helst. Bakingbabies-Mia hade en viktig kommentar i diskussionen. Inte diskussionen om födande ska synas på Insta eller inte såklart - det är Snipp-Mia vi pratar om - utan om den typen av bilder, de här ”lyckliga förlossningarna”. Och hon skrev det så bra och jag fick verkligen något att tänka på. Jag behöver inte kommentera mer tror jag, läs själva: (Den ligger också som egen bild på förlossningspoddens insta, med fler kommentarer under). Jag älskar när flera saker får rymmas i diskussioner. När man belyser något och sedan vrider och vänder. När saker får ha flera sidor. Nyanser! Gud vad det behövs i dessa svartvita åsiktstider.
