Månadsmålet i augusti var att göra egen sushi. Jag har aldrig gjort det, varit sugen… men det blir aldrig av! Men nu så. Väntade givetvis till sista helgen och kände absolut ”men gud orkar vi? Är det verkligen läge?” Och så vidare. Men sen preppade jag typ allt och släppte in barnen när det var dags att göra majonnässåsen och sedan montera sushin. (Utgick från Jennie Walldéns recept). Kolla vad mysigt det ser ut: Det var SÅ svårt? Riset kändes inte tillräckligt kladdigt när man skulle bolla ihop det. Dock kändes det absolut tillräckligt kladdigt när det låg på bordet, satt fast på ärmarna och la sig på stolar och golv (och senare strumpor). Så många föll isär, men vi gjorde upp en plan hur vi skulle starta sushi-restaurang och lägga upp bilder vi snott på proffssushi och sedan skulle folk beställa och få hem VÅR sushi och ba: Eeeeeh? Mattias var inte jättepepp på sushi-idén (misstänker att han föreställde sig kladdigt ris precis överallt?). För att trösta honom så fick han det ärofyllda uppdraget "håll Nou borta". Ah en mysig liten utmaning! ( ni kanske minns inlägget om mysiga kvällspromenaden i ljummen sommarluft?). Men det började väl okej för Mattias och Nou, de cirkulerade runt sushikockarna – den ena med stressad kladdblick, den andra med peppad kladdblick. Sedan började den senare bryta sig in i Team Matlagning. Och det skedde fort och bestämt. Hon skulle upp. Eftersom barnen hade en kompis hemma så kunde jag inte anta min Cruella deVille-personlighet utan skrattade gott åt den klättrande 2åringen som absolut skulle upp i knät. Där skulle hon plocka av sushi-bitarna – de som vi lyckats få att hålla ihop! NEJ RÖR INTE!!!! Mattias försökte avlägsna det knappt märkbara störningsmomentet (får man kalla sitt barn ett störningsmoment...?) men då uttryckte hon tydligt, om än icke i ord – NEJ RÖR INTE!! Sedan lyckades hon placera sin ena fot MELLAN två stolar och där fanns det inte mycket att landa på mer än luft så hon föll lite. MEN räddade sig genom att placera en arm mitt på sushifatet. Detta kunde ju ha inneburit en smärre katastrof för sushikockarna men armen landade precis mellan två rader av nästan helt perfekt sushi. Hallå TUR?! Men det blev också Nous slutnummer kan man säga. Sedan blev hon förpassad till övervåningen med sin fångvaktare och kockarna kunde fortsätta sitt arbete. "Det gör inget om de inte är snygga, jag har på sesamfrön sedan – då blir allt snyggt!" Kom ihåg detta citat som jag placerat i citationstecken åt er redan eftersom visdomsorden kommer att spridas... För det ÄR en sanning. Till och med havregrynsgröt blir snyggt med svarta sesamfrön. Så låt mig presentera... vår SUSHI! Låt mig också presentera – efterfesten: Det ser ju inte så illa ut? Det VAR illa. Men det var också gott! Så verkligen värt! Jag säger: GÖRT!
