Återvinningen och jag firar idag 10 dagar i bilen-jubileum. Så fint!Vi firade dock med att bryta upp. Göra slut. Gå åt olika håll. Men innan vi skildes åt hade vi fina stunder av gemensamma minnen. Det var semmelkartonger som fick oss att minnas semmeldagen. När jag sprang runt i affären och rafsade åt mig varor som kvällens mat, stressad för att barnen var ensamma hemma, samtidigt som ett av barnen ringde var tredje minut för att fråga om jag inte var hemma snart för hon ville ha skjuts till stallet. "Var tredje minut" är inte en överdrift. Sedan fikastunden då alla stod eller halvsatt vid bordet och hetsåt semlan eftersom det skulle skjutsas till stall.Ett reklampapper fick mig att minnas turen till bensinmacken när jag för första gången i livet skulle fylla på spolarvätska. Hur öppnar man en motorhuv? Hur får man upp luckan när den väl är öppen? Var fyller man på? Varför kan man inte skriva i koden? Hur mycket ska jag hälla i? Tänk så ung och ovetandes jag var då. Och hur vis och full av kunskap jag är nu.Några kartonger från kikärtor påminde mig om middagen inget barn ville äta.Kuverten påminde mig om brev jag inte skickat. Det var en fin stund vi hade. Återvinningen och jag. Men nu går vi vidare. Det är fredag! Det vankas helg! Det kommer nya kartonger, ny plast, nya aluminumburkar!
