Alltså både ni och jag vet ju vid det här laget att veckans snabba aldrig är snabba. Men veckans långsamma låter inte lika snärtigt? Ja ja hur som helst. Nu är vi hemma och jag ger er sammanfattningen på förra veckans alltså. Ja förra veckans då. Lite sent. Men ja. Veckans höjdpunkt: sol, bad och häng med syster/syskonbarn/kusiner. Veckans o-oh: rutinerna som är HELT omkastade. Jag har barn som somnar senast kl 20 hemma. Här somnade de nog aldrig före 22... Vilket innebar lång siesta varje dag (sååå skönt). Ska bli intressant att se hur det blir nu när vi kastas in i ekorrhjulet igen! Intressant ja... Fördel: alla somnade på planet. Barn OCH mamma. Fast inte ena hunden förstås. Hen kände sig lite för mosad för att hitta ro ... Veckans nya ord: två mammor med sömnskadat ordförråd ger nya spännande ord. Jag ger er: mellanlösning (så mycket tydligare än det vanligare ordet "medelväg") och punkttiden (känns liksom coolare än tidpunkten, på nåt sätt). Veckans jobbiga konstaterande: när man ger sig ut bland folk blir saker så tydligt och jag inser att jag måste jobba på mitt språk. Närmare bestämt, mina ändelser. Snuttis, filtis, mellis, kattis, väskis ... Alltså TYYYST vill jag vråla till mig själv. Tystis...? Veckans tips: målarböckerna jag nämnde i förra reseinlägget. En snäll läsare kommenterade att de heter Water wow. Obs! Ett till tips är då att inte glömma en av dem på resmålet. Ett tips till om man ändå gjort det är att inte köpa EN ny. Om man vill undvika slagsmål i flyplansstol alltså ... Veckans skryt: mina barn är proffsresenärer. Jag brukar ju gnälla en del på att de gnäller (känns så rätt) men alltså knappt ett enda gnäll på hela resan! Och då blev taxifärden hem från flygplats jäääättemycket längre än vanligt pga köer och vägarbeten. Barnen lekte, skrattade, sov och var liksom...imponerande. Till och med taxichauffören sa, när vi äntligen var framme "Vad glada ni är??! Är ni inte trötta??". Ja ja, här kommer veckans "efter solsken kommer regn": väl hemma grät barnen ca 7 gånger innan middag och sedan ca 4 gånger till innan sov. Det gnälldes också en hel del. Och mamman fick ett utbrott när ena barnet var missnöjd med de trosor som hämtats men ändå ville skicka det värdelösa budet på samma uppdrag igen. Något som budet totalvägrade och då bemöttes med ilska, sorg och besvikelse. Sedan ville det andra barnet ha en lampa riktad mitt i ansiktet på alla när det var sovdags. Ett förslag som hastigt blev nedröstat. Ett sådant nederlag går sällan obemärkt förbi. Och även här vällde det över av ilska, sorg och besvikelse. Mamman, som inte ville få ett till utbrott gick ut i köket och andades. Fick besök: "Vad gör du?" "Jag andas." mellan tänderna. Sedan gick vi tillbaka till sovrummet. "Haha Maja, hon andades!" God natt. (Vi hann bli sams innan vi slocknade.)
