Ikväll var jag på middag med fyra kompisar från ett tidigare jobb. Vi träffar två gånger om året, så himla bra tradition! På vägen hem omatchade jag bussar och fick mig en promenad. Passade på att ringa en kompis. Vi pratade en stund och sedan avbryter hon för att lite stressad säga till sin man: – Eh nej ta inte fram bröd, jag har ju handlat! Det står två påsar fulla med mat i bilen! Klockan var då 21.45. Haha! Det fick mig att minnas en gång när jag var och handlade utan barn. En ganska rejäl korg pga 1) tid att plocka och 2) egentid i affär – wihaaa! När jag betalat ser jag kaféet/delidisken på andra sidan och tänker att jag ska fasen köpa färdiglagad lunch! Går bort och klurar på vad jag ska välja. Sådana beslut är ju min starka sida... till slut hittar jag en mumsig sallad och lägger upp den på disken. Blickar bort mot affären där jag nyss handlat och inser att där borta på bandet, i den nedsläckta kassan, ligger alla mina varor. Betalade och klara. Sedan lämnade av trött och hungrig småbarnsmorsa som börjat tänka på annat. – Oj. Där borta ligger min mat. Hon i kassan jag nu står i tittar bort mot affären och sedan mot mig och låter lite tveksam: – Eh, jaha... oj då. Ja eh... 59 kr blir det då. Jag betalar snabbt och går fort bort till den nedsläckta kassar och skämspackar fort som satan.
