Barnen har en så sjukt gullig och lite hysterisk grej just nu. Ibland leker de utan duster, ibland bråkar de och slåss. Men då och då så händer det ju att någon gör den andra illa utan att det meningen. Ganska ofta kan det bli så. Antingen någon som vill skoja eller en ren miss. Som igår. Märta ska dra bort en spegel som sitter med sugproppar och drar med stor kraft. När den lossnar hamnar kraften i Majas fejs. Aj. Det blir gråt. Högljudd gråt. Skrikgråt. Och Märta skriker på mig för jag är för långsam att komma och trösta. Jag kommer för att trösta och Maja berättar vad som hänt. Vi liksom lever igenom olyckan en gång till. Det blir FÖR mycket för Märta. Hon börjar snyfta och Maja – som skrikgråter fortfarande – vänder sig mot Märta med utsträckta armar och vrålar mellan tårarna ”det gööööl inget Mätta, det val inte meninen!”. De kramas under total gråthysteri innan det blir alldeles för hemskt för Märta att både ha gjort Maja illa OCH att Maja är så god. Märta rusar därifrån nu gråtande med ungefär samma ljudnivå som Maja, eventuellt lite högre. Maja rusar efter. Väldigt rörande och så otroligt gulligt och oerhört dramatiskt! Jag blir liksom både full i fniss och helt bubblande av kärlek av att iaktta detta. Sedan blir jag också liiiite matt i öronen av det totala gråtkaoset. Det tar många kramar och djupa andetag och kanske en iPad innan vi kan återgå till matlagningen. En gammal o göllig bild
