Idag börjar vänliga veckan, en tradition från Läkarmissionen. Fokus är att man ska vara snäll i trafiken, på arbetet och i hemmet. Något som kanske låter enkelt men som kan behöva påminnas om! Jag är expert på att tänka en massa snällt - och så säger jag det inte?? Det är inte så att jag tänker att jag ska säga det och sedan inte vågar. Det är bara att jag inte säger det. Kan komma på det flera timmar senare, eller ännu värre - när personen säger nåt snällt till mig och jag gör tillbakakaka, vilket inte är alls samma sak. Jag ska faktiskt bli bättre på det! I hemmet får jag också påminna mig. Mattias är ju väldigt bra på att fixa en massa här hemma. Så bra att jag glömmer bort att han gör det, och ibland kan jag till och med bli irriterad för att jag känner att jag inte kan softa om han är duktig. Det är ju sjukt svårt att inte känna press att göra nåt när någon annan är fixig, tycker inte ni det? Jag tror också att det kan provocera den som fixar och donar, om den andre inte sätter igång också? Jag tror på kommunikation då. Typ: "jag är inte på fixar-humör idag, men är jätteglad att du tar tag i så mycket! Vad skulle du behöva idag? En stund på soffan? Träna? Annat?" Det brukar faktiskt hjälpa. Det blir liksom "jag ser dig - tack för det du gör - du ska också få vila". Varje år finns ett litet specialtema för Vänliga veckan. I år är det: "var snäll mot dig själv." Så bra och i tiden!! Här ska jag ta upp tre saker jag gör för att vara snäll mot mig själv, de första jag kommer att tänka på: 1. Var oduktig Tillåter mig att inte vara duktig (som situationen ovan, att inte kliva in och prestera bara för att Mattias gör det. Ge mig själv tillåtelse att bara vara, om jag vill det) 2. Avfölj Mitt ständiga tips. Men det är fasen något som jag tror gör mig gladare på ett så enkelt sätt! Jag vet dessutom nu för tiden ganska bra vad som inte funkar för mig. 3. Lägg ribban lagom högt Känner man sig, liksom jag, otillräcklig ofta så kan det vara bra att inse att man inte måste vara 100%. Man måste tillåta sig att ta små steg, lära sig hela tiden. Och inse att livet liksom inte är ett rejs med ett mål där man ska bli bättre och bättre hela hela tiden. Det går i vågor. Tillåt dig att ha dåliga perioder. Det går runt runt. Vad gör ni för att vara snälla mot er själva?
