Jag har inte helt koll på cykeln just nu. Alltså menscykeln. Den andra cykeln står på låst framsidan och används lite väl sällan. Men hur som helst, den andra cykeln. Kanske är den på ägglossning? Nej det är nog helt vanlig PMS jag känner. Eller? Är det bara trötthet? Jag har i alla fall dåligt samvete för att jag inte haft bra tålamod alls med barnen idag . Funderade på om jag skulle ta tag i terapi-peng-sparandet till dem. ”Min mamma var alltid så tjurig!!!” Jag som ogillar tjurigt så HIMLA mycket! Surande är typ det värsta jag vet! Så mycket att jag med jättesur stämma ofta säger att alla bara borde sluta sura så himla mycket!!!! Men det är ju lite svårt att icke-sura? Dagen börjar ju med att man upprepar samma fraser 230 ggr. Sista gången tänker man: men herrejisses är detta min röst jag hör igen?! Säger samma sak igen? Fast aningen mer gäll ton?! Jepp. Det är den. Och då ba: ORKAR EJ HÖRA MIN RÖST IGEN!!! Och så får man spel och så är den syrliga stämningen igångsatt. Vad gör man för att inte behöva sura så himla mycket då? 1. Inga ambitioner. Man tänker inte att man ska hinna med nåt. Jag menar det helt utan bitterhet, det är mitt bästa tips! Om man tänkt att man ska hinna blogga, mejla, plocka ur diskmaskinen, ringa ett samtal eller nåt annat överdrivet positivt planerat så blir man bara ... SUR. Istället: gör ingen plan alls på såna saker och OM - verkligen ooooom - en ocean av tid plötsligt öppnar sig, ja då kanske du kan göra en sak. EN. 2. Träffa vuxna människor. Den där lilla fisen jag hänger med om dagarna är ljuvlig! Och också utmattande och inte jättegivande att diskutera med (men shit va coolt det är när de plötsligt fattar nåt man säger!!!?). Sidospår: idag orkade jag inte bära runt på lillfjös men inte heller höra gnället som uppstår när jag inte bär så jag kröp runt och gjorde saker. Vek ihop påsarna efter att vi handlat, kröp bort med dem till hyllan där de skulle ligga. Kröp tillbaka till köket. Ovärdigt på ett sätt. Men också genialt. Nou gillar att hänga på samma nivå. Också avslöjad att jag inte alls hade NOLL planer utan minsann handlade OCH vek ihop påsar. Så överdrivet! Okej tillbaka till att hänga med vuxna. Bara få prata med vuxna människor, det är ju ljuvligt! Mår alltid bra när jag gjort det! Eller well... jag får ju alltid social baksmälla, speciellt NU när jag pratar som satan eftersom man aldrig vet när man kan tänkas träffa en vuxen igen. Men det är liksom tyyyyp värt det. Bara för att få säga saker till nån som fattar och som säger saker tillbaka. Tyvärr funkar det ju inte alltid på en partner. För när man är föräldraledig och klockan blir ”nästan avlösning” så är ju humöret... tadaaaa SURT, och då är ju all surhet partnerns fel. Det går över. Man sover lite bättre en dag, barnen växer lite och plötsligt är han rätt gullig igen, den där andra vuxna i hemmet. Men till dess. Crasha en kompis lunch. Man kan också bara skriva ner saker. Nu är jag liksom noll sur längre. Och ångrar lite att jag gnällt så. Poff, irritationen borta! Eller nja, alldeles nyss kunde jag inte flytta den där pluppen som bestämmer vart man ska skriva på skärmen, det liksom hakade upp sig. Och DÅ blev det vulkanutbrott med svordom som final! På tal om det! Jag har börjat göra exakt samma irritations-morr som mamma gör. Mamma gör det mer franskt men jag har helt klart ärvt det. En dag, för typ en vecka sedan, bara gjorde jag det. Och det var så skönt? Morra på franska. Ska lätt ge ut kurser i framtiden. Bättre än yoga. Nu ska denna syrliga mamma sova. Och vakna mer solsken i blick!
