Detta med språk är roligt tycker jag. En grej med svenskan som mamma sagt är svårt för henne, som vi då givetvis testat henne på hela tiden pga ”VA?! Hör du inte skillnaden?!” är de där orden som ser likadana ut men betyder olika beroende på hur man säger dem. Ni vet: tomten och tomten (julsnubben eller trädgården). Eller stegen och stegen. Anden och anden. Ok jag TYCKER fortfarande det är kul! Och intressant! En annan sak är ju det här med olika betydelse beroende på HUR man säger det. Som pappa alltid sa: det är bättre att ha lite pengar än att ha LITE pengar. Stackars de som försöker lära sig svenska tänker jag då! Haha! Hur som helst så måste det ju vara problemet när det kommer till barn och väntan. Man säger ”vänta lite” och de hör ”vänta LITE.”. Så nu vet ni det. Säg ”vänta mycket” istället så infinner sig plötsligt ett enormt tålamod hos barnen. Johooo då, det är sant.
