Sååå... nu i juletider är det ju rätt många kvinnor som stressar häcken av sig. De ska nämligen planera och köpa alla julklappar, gå på lussefiranden och julavslutningar , baka lussebullar, pepparkakor, handla julmat, laga julmat, slå in paket, skriva julkort, posta julkort, se till att pedagoger och lärare får presenter, julstäda och så vidare. Det är liksom bränna-ut-sig-tema dessa tider. Och det är extremt ojämställt. Men VARFÖR GÖR ALLA KVINNOR DETTA?! Frågar sig en del. De borde bara sluta så att männen kan vakna till och bidra! Jag känner ofta att det här med att avstå, avbryta eller förändra kräver sådan enorm kraft. Du måste först och främst erkänna situationen, vilken faktiskt kan vara rätt knäckande. Sedan ska du kanske försöka kommunicera den. Eller så ska du bygga upp så mycket ilska att du känner att det är värt att skita i saker för att din poäng ska nå fram. Det är INTE lätt att ”bara sluta”. Dessutom blir det YTTERLIGARE en grej som kvinnan ska göra. Förutom att gör allt så ska hon också säga ifrån. Jag tycker istället att man ska fråga: Varför gör inte männen något när deras partners går itu?! Varför står man bredvid och blundar? Varför mannen inte bidrar tycker jag är viktigare fråga än varför kvinnan gör typ allt. Vänd på frågan! Alltid. Prova! Det blir mer intressant då. Och kanske hamnar skulden där den ska? PS: Jag fick en intressant kommentar på ett tidigare inlägg, skriven av Anna Voltaire (som gjort boken Innan väggen som jag illustrerat): Inga värderingar bara statistik. 80% av det totala ”hemarbetet” görs av kvinnor. När barn nr 2 föds i en familj med en kvinna och en man ökar mammans antal sjukdagar. Dubbelarbete drabbar således kvinnor hårdare än män på gruppnivå. Senaste halvåret har jag har mött 11 utmattade kvinnor och två män. De finns. Skillnaden i min mkt begränsade empiriska studie är att männens arbetssituation var knäckpunkten, de klagade INTE på att de behövde handla, städa osv. De blev också mycket snabbare friska…sannolikt pga att de just kunde vila på ett annat sätt….
