Jag är iväg med kompisar till Götelabooooorg hela helgen och ibland drabbas jag av akut längtan efter mina små. Då kan jag läsa gamla blogginlägg och känna att det ändå är okej med ett par dagars vila, god mat, vuxenprat och självvalt tempo ... Här är ett sådant inlägg från förra året: Så denna tickande pms-bomb leker familjeliv. Vid ett tillfälle mitt på dagen ger vi oss iväg till ett köpcentrum med en lång handla-lista. Hela familjen. #myz. Vi ska hitta ett par byxor som inte får hål på knäna efter 30 sekunder har vi tänkt. Ett par jeans. Men det måste vara rätt jeans! hävdar barnet. Efter lite luskande tror jag Märta menar jeggings. 300 uppvisade par med svaret "eh nej" senare får jag nog och tänker VARFÖR gör jag det här? Det fanns inget svar på frågan så vi ger upp. Går till ett lekrum. Där tröttnar vi alla tre ganska fort och ska leta upp en leksaksaffär för att inhandla present till morgondagens kalas. Vid ett tillfälligt stopp hos en frisör där mamman tänker "jag ska bara lite snabbt köpa några gigantiska flaskor schampo så jag inte behöver handla på 2 år" frågar barnen om de får klubba (nåt annat barn har en). Nej säger jag bestämt. Det blir inga gigantiska schampoflaskor. Det blir lila hårspray. Och två klubbor. Klubbor som de fick av butiksägaren. "Å tack". Sedan blir det en kamp om när dessa klubbor ska ätas. Till slut bestäms att efter middagen blir bra. Sedan är det slutdiskuterat. Nej vars, bara skojade. Jag måste påminna om överenskommelsen varannan minut. Vi FÅR inte gå till leksaksaffären, för pappan säger att den är dålig. Jag blir överdrivet sur för att jag inte kan få avgöra det själv. Lekrummet igen då, medan pappan handlar? DET ÄR JU SAMMA LEKRUM?! Neeeej. Får vi äta klubban? Jag påminner om överenskommelsen. Men snäääälla?Jag påminner om överenskommelsen. Men när vi kommer ut ur affären då?? Jag påminner om överenskommelsen. JAG ÄR HUNGRIG! Oj då, ja det kanske vore på sin plats med nåt litet att äta... Ah ett fik! Där! Jag kan dricka kaffe! (här ser man en drömbubbla över mammans huvud. Två barn som äter nåt. Mamman dricker kaffe. Allt är tyst och lugnt, och lite rosa? Fluffigt i kanterna?) Eh JÄTTESTORA mackor på fiket. Barnen kommer inte ens gilla dem. Smoothie? Inte det nej. Okej men nu har jag en SÅ bra idé! Kolla bullarna! En bulle kan ni få –men då blir det inte klubba förrän imorrn på kalaset. Va? Hellre klubba? Jaha... Men bullen? Nej? Okej klubba var bättre. Vaddå, klubba nu? Nej! Alltså, hur hamnade diskussionen här igen?? (å gud det var ju JAG som ledde oss in där igen! WHYYY?) Eh, men en muffin då? JA säger ena barnet. NEJ säger andra – klubba! Va? Är vi där fortfarande? Jag HATAR klubbor. Jättemycket. – Barn. Vi ställer oss här vid sidan av fiket ett tag. Jag måste tänka. Det här blir inte bra. Jag har inte hunnit tänka igenom något. En minut senare har jag kommit på. Nu vänder vi kaoset. Lösningen är glass. Om ni får glass, DÅ sparar vi klubborna till imorgon. Vi är eniga! WOW! Kulglass. TVÅ kulor. Mmm mys! Det smakas av varandras glassar, utvärderas, reflekteras. Chokladen var god, den blå glassen var sisso (så överraskande). Vi tar kort och skrattar och har det gött. Jag kan det här med att hantera kaos minsann. Klapp klapp på min axel. Nu skrapas bottnarna. Ingen glass kvar. Pappan är strax färdighandlad. Allt bra! Nu kan vi dra! – Kolla mamma! Det finns sån där glass också! (Märta pekar på en GB-frys) – Ja se där. Maja rusar dit. – Eeeeh... hon tittar på bilden och funderar. Jag vill ha DEN DÄR! – Mm, svarar jag oengagerat. Men inte nu. Nu har vi ju ätit glass precis. Hon börjar öppna frysen. – Eh, nej Maja, vi ska inte ha MER glass! Ni har ju som sagt precis ätit TVÅ kulor? Du vet, när vi hade det så mysigt? Remember? Maja har på hörselfiltret "mamma" och hör alltså inte ett ljud. Ner och gräver i frysen. Jag samlar ihop sakerna som jag inte vill lämna på bordet och säger samtidigt lite lagom väsigt och ilsket: – MAJA. LÄGG AV NU. (tänder ihop, rösten viskande men ändå hög, ja ni hajar) Märta tänker att mamma behöver assistans och hoppar in som någon typ av polis (en polis som inte är helt emot övervåld). Hon sliiiiter bort Maja från frysen och slagsmål uppstår. Jag försöker vara tacksam mot Märta samtidigt som jag försöker förklara att det här med att slåss eller slita bort någon inte är en så bra lösning. Samtidigt som jag försöker trösta/lugna Maja, samtidigt som jag försöker få henne att förstå att det här med att bjuda på glass inte känns särskilt kul om det två sekunder senare ska tjatas om något mer. – DET. BLIR. INGEN. MER. GLASS. – Då vill jag ha KLUBBA!! Tillbaka där vi började alltså. Det hela slutar med att pms-iga mamman försöker vara avslappnad och kul på väg till bilen. Hon varvar sin ljuvliga pedagogiska stil med att tappa humöret och bli väs-mellan-tänderna-ig med jämna mellanrum. Till slut sitter de alla i bilen. Mamman stirrar rakt fram med käkarna hårt ihop. Pappan snackar om att släppa av familjen vid huset och dra vidare för att handla kol till grillen. Mamman svarar knappt. – Är du okej? – Det var jobbigt. Mer än så orkar jag inte ens säga. Jag är FÖR irriterad. – Jaha. Vill du åka och handla kol då eller? – Ja. Vid en bensinmack skjuter modern tillbaka stolen i bilen och blundar i 20 sekunder. Andas. Andas. Så där, det löste dig med lite syre (eller var det bensindoften?). Kol, grill, lek på gatan, sopa grus (gud vad jag älskar att sopa grus!) och telefonprat med syster. En riktigt bra kväll faktiskt! Och INGEN JÄVLA KLUBBA på hela kvällen. #viktigseger Så stabil.
