Har detta varit min sämsta bloggvecka? Kanske. Ju mer man väntar med att blogga desto svårare känns det att bara skriva det där blogginlägget. Det är lite som med telefonsamtal till kompisar. Har man pratat med någon varje vecka i lång period är det inte alls svårt att lyfta luren. Men den där man inte pratat med på länge glömmer man liksom bort, eller så känns det för tungt att lyfta luren och prata för man har så mycket att ta igen. Och då tänker man att "nej men det är inte rätt tillfälle nu för jag behöver TID om jag ska ringa. Och TID?! Hallå, när hade man det sist?Helgen blev i alla fall himla mysig. Men Nou fick stickor två gånger och ena gången var det liksom (TRIGGERVARNING HÄR PGA SÅ OBEHAGLIG INFO) hela vägen in under nageln. Nej man jag får ONT i revbenen av att tänka på det bara. AJ. Det stod som en kvast av stickor ut från nageln. STACKARS Nou. Jag har såklart panik och katastroftankarna skenar så fort jag tänker på det. Så nu släpper vi det och så tar vi upp det vid 02 i natt eller så när man gärna har en vaken stund vigd åt orimlig oro.På tal om att jag får ont i revbenen. Sådana där saker som jag trodde alla fick på samma ställe, men så visar det sig att alla har olika?! Jag tex är höjdrädd och när jag drabbas av den rädslan så suger det under fötterna. Eller upp i vaderna.Men när jag tänker på sånt som gör ont, kanske främst om det gäller barnen, så gör det ont i mina revben. Ilar liksom.Har ni sådana känslor också?Förresten så trodde jag att alla fick sådana där känningar i vaderna när de drack alkohol. Men så är det tydligen inte heller? Jag skulle förklara för en kompis att jag nu för tiden till och med får placebo-drag i vaderna när jag dricker alkoholfri öl och han förstod inte alls vad jag menade. Och så visade det sig att det gjorde inte nån annan heller. Jag lever tydligen i en egen värld. Av sendrag. Psykologiska.
