Lagt barn precis hela kvällen, känns det som. Vi lägger varannat storbarn varannan kväll. Ofta är det mysigt. Idag var det inte mysigt. Idag var det bråk och prövande av gränser. Yay. Och när jag efter 200 år, bråk och bli sams, till slut staplar ner för att skicka lite jobbmejl så hör jag Nou skrika. Då tänkte jag: JAMENDETVARVÄLSJÄLVASTEFANATTMAMMAALDRIGSKAFÅSITTANEROCHHALITETIDSJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLV! Gav henne nappen och hon somnade igen. Så okej det var inte så farligt kanske då... Ursäkta överreaktionen då! Haha på tal om "ursäkta", konversation med barn häromdagen: Jag: – Vad var det ni sa istället för "ursäkta"? Barn: – Va? Jag: – Ja men, ni sa typ HURsäkta...? Barn: – Va? (med en lite dryg blick) Jag: – Ja alltså när ni var SMÅ, då sa ni väl HURsäkta istället för ursäkta? (försöker poängtera att de var SMÅ så hon inte ska tro att jag fnissar åt dem NU) Hon ger mig fortfarande den lätt dryga blicken: – Alltså mamma, det heter HURsäkta. Inte URsäkta. Hahah det HÖR man ju. Okej. Barn är rätt gulligt ändå. Och roligt! Hahah! Fast inte när de är arga i 1,5 timme när de borde ha somnat. Men annars är det rätt gölliga, om ni HURsäktar mig.
