Status sömn: Jag har verkligen tagit till mig av så många av era tips! TACK!!! Sedan ska jag ju bara orka komma på hur jag ska få till lösningen här hemma och det går ... segt. Min hjärna är som sirap. Men bara att ni är så peppiga och har så många kloka råd värmer och hjälper! TACK!!!! Tänk så många fina människor det finns va? Status spruta: Nu ska jag berätta om en annan fin person. När jag hade panik över sprutsituationen, att vi hade ordnat allt och sedan inte fick hämta ut vaccin, så ringde jag en vaccinationsklinik och där hörde en läkare vad vi behövde. Hon lyssnade och förstod och trodde inte att jag skulle ha någon typ av galen fest med en vaccinationsdos, utan skrev ut en dos. Jag grät nästan när hon sa att det skulle lösa sig. Mitt lilla spruträdda barn verkade dock inte rädd. Efter att syrran hade haft en sådan lyxdag när hon fick spruta så var det lite som att säga att vi skulle gå på kalas. Det hoppades och skrattades och utropades: jag ska ta spruuuuta!!! Jag misstänkte att det kunde vända, men kände ändå tacksamhet att humöret och inställningen var som den var. Vi hämtade tidigt, fikade, satte på bedövningsplåster. Gick till bvc i god tid. Det lektes och babblades. Ända fram till att vi skulle hålla i armen lite extra. Då kom liksom sanningen ikapp. Hon blev jätterädd och superledsen. Vi pausade och pratade och tröstade. Men i och med att vi hade kunnat prata om sprutan, anledningarna till att man tar sprutan, vad som skulle komma efter och så vidare och att hon faktiskt någonstans ville ta den här sprutan, så kunde vi vara lite hårda och hålla fast. Det hade inte gått förra gången, då kändes det som tvång. Nu kändes det som hjälp. Vi hjälpte henne att komma förbi rädslan. Sprutan togs och sedan blåste vi såpbubblor. Och så var det efterfest förstås! Godis, leksak, annonserande till ALLA vi träffade. Det blev en positiv och bra upplevelse. Jag skulle inte påstå att jag ser fram emot nästa. Jag var rätt skakis efteråt och jag tror att hon kan bli rädd för rädslan igen. Skillnaden är att hon vet att det egentligen är okej. Så vi har liksom kommit över det stora första hindret. Lättnaden. Tack att ni var stöttande och engagerande där också! Fina ni! #TBT Jag avslutar med en #tbt, till den där natten när jag blev mamma (jo ja Mattias blev pappa också). Vilken grej va? Kolla, så himla liten plutt! Ett litet mumintroll! Tänker på knorrljuden! Börjar bebisar med dem direkt? Eller tog det ett tag? Nu ska jag sova. God natt på er. Tack att ni läser, tipsar, diskuterar och engagerar er!
