Igår var vi på väg till tågstationen. Märta och Maja leker någon typ av mamma pappa barn-lek. Jag är "lilla lollet" (lilla trollet), som vanligt. Maja har en bebis - en gosedjurskatt som hon fått av sin kusin. Jag berättar om hur kusinen sparat ihop pengar för att köpa gosedjuret, så snällt att hon gav det till Maja ... Jag maler på. Maja tittar upp: - Lilla lollet tan inte plata. - Kan inte trollet prata? - Nä. Ssschhhh!! Kreativt sätt att tysta en babblande mamma ... Senare skulle jag kommentera på en bild på Instagram, hann skriva två ord innan jag råkade skicka iväg. Jaha, nu försöker också universum säga åt mig att hålla klaffen. Jag som älskar att bluddra ... Ska jag tolka detta som tecken? Att tiga är guld...? Hur som helst! Vi är här nu, på landet. Älskar detta! Tre sköna grejer när man åker iväg med barnen: 1. Nya leksaker - nya lekar 2. Barnen leker så bra med varandra! Hemma blir de just nu osams rätt så mycket, och det blir gnälligt och tjatigt om olika saker. Det är helt borta nu! De leker sååååå bra och jag ÄLSKAR att tjuvlyssna på deras konversationer. Så fint att hjärtat värker! 3. Se relationerna med dem man hälsar på. "Mammaaaama mammamaamamamaaaa" är liksom bortblåst. Jag börjar till och med sakna det... Sammanfattning: så nyttigt det är att få iaktta sina små lite, lite på avstånd. Vara med dem men inte PÅ varandra.
