Har ni lyssnat på Mellan raderna-podden med Karin Jihde och Peppe Öhman? De pratar om läsning. Varje vecka har de läst nya böcker och ofta leder böckerna in på diskussioner om livet, samhället vi lever i och feminism. Med mera. Det blir liksom så mycket mer än snack om en bok. Sedan jag började lyssna på den har jag läst och lyssnat på så mycket mer böcker. Att höra två personer prata om en bok väcker verkligen läslust! Sedan har jag insett att jag har i princip exakt samma smak som dem, så det är klart att det gör det lätt att bli sugen på att läsa mer av deras tips. Jag har verkligen tänkt på just den grejen nu när jag får och ger tips om böcker ganska ofta, att man ska hitta de som gillar samma typ av böcker som man själv. Och såklart kan man ge sig ut på okända marker också! Peppe och Karin gillar "feel bad"-böcker, som de kallar dem. Och jag inser att jag är likadan, haha! Det låter väl peppigt och skoj?? Man måste inte lyssna på denna podd från början, man kan hoppa in lite var som helst. Det är skönt för en tvångsmässig "jag måste lyssna på alla avsnitt"-människa som jag. Nu lyssnar jag dock på alla sedan snart ett år tillbaka tror jag? Så helt utan tvångstankar är jag inte. Om ni börjar nu så börja med avsnitt 111 och 112. Det var så bra diskussioner, frågor och tankar som väcktes. De läser just nu alla böcker som är nominerade till Årets bok och har läst Nej och åter nej. En bok som jag har här hemma och tänkt läsa men ännu inte känt suget liksom. Jag vet inte varför. Och nu lyssnade jag på podden och funderade på att pausa pågående bok och kasta mig över den, SÅ sugen blev jag. Diskussionen som sedan blir i podden handlar om de här kvinnorna som gör och gör och gör och liksom aldrig får tillbaka. Inte ens ett tack. Det är ett ämne man kan prata om länge och mycket. Det där duktiga, man gör det man ska och lite till. Jag tycker till exempel att man borde kunna kräva att folk ska vara tacksamma och glada, mer än att kräva att den som är snäll och omtänksam ska ha kraft nog att sluta bry sig. MEN det finns såklart nyanser och gränser i det med. Och det är alltid nyttigt att fundera på varför man gör det man gör, och om man verkligen ska fortsätta med det. Vad får en att må bra egentligen? Vad är det man samlar poäng för? Om det nu är det man gör... vilket man ju gör...
