Det sägs att man bör muta barn så ofta som möjligt med så mycket som möjligt. Så jag kör på det. Allt vad jag kan! Det funkar (nästan) VARJE gång! Jag menar: "Kom nu så går vi hem, där finns det glass". HUR kan det slå fel? Nej precis, det kan det inte. Nu har vi (återigen) haft en period med ett barn som INTE vill lägga sig när det är dags att sova. Ja hon är trött, nej hon är inte orolig. Hon vet att hon kommer att bli trött om hon slappnar av och gör därför just INTE det. Slappnar av alltså. Varje gång hon EFTER HUNDRA ÅR slappnar av så somnar hon på tre sekunder. Ibland mitt i meningen: "MEN MAMMA! Jag är inte trött! Jag kan inte so... zzz". Det har hänt. Men denna evighetslånga tid innan hon somnar, den irritation jag känner och det tråkiga i att det varit så mycket tjafs och bråk innan man skiljs åt för en hel (eller halv eller en microdels-) natt ... nej jag gillart inte. Kalla mig konstig och udda, men jag tycker det tär med tjafset. Jag vet. Jag är så crazy och udda. Så nu, tack vare tips från en vän, blev vi påminda om att vända oss till vår traditionella metod: muta. HUR KAN VI INTE TÄNKT PÅ DETTA INNAN?! Varje läggning utan krångel så får barnen en guldstjärna. Efter fjorton guldstjärnor drar vi på crêperie och äter pannkakor med Nutella. "Å nej vad jobbigt för dig" tänker ni nu. Att jag måste klämma i mig pannkakor med Nutella, så fruktansvärt. Jag vet. Det känns faktiskt inte så himla kul, men jag får offra mig. Jag får ställa upp. Så är det att vara förälder. Man biter ihop. Med en pannkaka med Nutella mellan tänderna. Hittills två guldstjärnor av två möjliga intjänade. (mental high five – whhhooostchiii! – ljudet av en high five) För er som är lite nya på det här med mutor kommer här två bilder för att visa hur man gör: 1. Börja med en muta med EXTREMT dåliga odds: 2. Gå sedan med på allt de begär: (de riktigt skillade går direkt på punkt två, men det kan ta ett tag att lära sig denna ädla konst. Ha tålamod.)
