Bara en snabb liten söndagstur till affären. Idag regnade det hela dagen. Och jag var såååå trött. Vi kollade därför på film och segade länge. Lite för länge. Vilket slutade i bråk, slagsmål och never ending gråt. På riktigt never ending. Det började med gråt på grund av slagsmål. Sedan gråt på grund av skäll på grund av briserad vattenballong. Därefter blev det gråt när ena barnet erkände att det var hennes fel att ballongen pajat. "Det var JAG!!" (Gråt gråt) Andra barnet sa att det var ju inte meningen, det gör inget! Men skulden var redan så stor - "jo det VAR mitt fel alltihop!!!" Varpå andra barnet börjar gråta eftersom syrrans skuld är så tung att bära. Vi försöker trösta och säga att det är fint med omtanken och kärleken och att de känner med varandra! Men gråten bara eskalerade av våra försök till bekräftande. Till slut körde vi stilen "nu räcker det" och "sluta gråta!". Klassiska repliker som ALLTID har effekt (gråteffekt vill säga). Till slut bröt vi upp bölpartyt genom att göra något så spännande som att åka och handla! Whoop whoop! Disco i bilen och vi verkade vara på banan igen! Tills Majsan hittade de där små kundvagnarna för barn. Som var låsta i utbyte mot pengar?! Alltså?! Varför vill de plåga föräldrar?? Gamla femmor verkade vara det man skulle pluppa i. Sådana hade vi ju i massor. När jag förklarat bristen på dessa slantar var det tidigare stigande humöret åter i botten. Det var såhär mycket på botten: Bottenläget höll i sig ett tag: När hon efter en hel del tvekan kommit ut från brödkojan lekte barnen curling med liten varukorg medan jag upptäckte att den rökta laxen var slut. Jag var helt tom i huvudet och försökte febrilt komma på annan festlig mat till middagen men hade noll uppslag. Ringde Mattias och fick några förslag som jag ratade direkt, gav några egna som han ratade. Slängde väsande på luren, på ett rätt charmigt sätt ändå tycker jag. Därefter fick jag rycka in och stoppa curlingmatchen efter att en medelålders kvinna riskerat livet när hon hamnade mitt i curlingbanan, helt omedveten om att den låg mellan korvhyllan och potatissalladen. (Här fattade jag beslutet att köpa lax någon annanstans, för det är ju så kul att handla...?). När sporten hade avskaffats konstaterades att mamma var SVINTRÅKIG och att ingen ville vara med och handla längre. Hotet "då åker vi hem" fungerade således inte alls som jag hoppades utan fick till slut kryddas med att vi då inte kunde köpa bullarna. Bullar = bra hot/muta. I ett försök att höja stämningen föreslog jag att barnen skulle dansa sig igenom butiken, ett förslag som togs emot väl. Av barnen. Av de andra söndagsshopparna togs det emot sisso skulle jag väl sammanfatta det. Tvåhundra år senare lämnade vi butiken och åkte till en annan butik för laxshopping. Så fort jag vidrörde en annan vara än lax vrålade barnen: "DU SA BAAAARA LAX!!!!!!" De måste haft så kul på vår utflykt? Vid kassan beundrades inplastade tidningar med plastplastiga plastleksaker i plastförpackning. Jag gick med på en. Precis innan jag skulle stoppa in kortet i läsaren spelades en framtidssyn upp i mitt huvud. Den innehöll slagsmål och gråt på grund av en enda leksak att dela på. Kändes som ett rimligt siande ändå. Jag kastade mig mot tidningshyllan, nockade eventuellt ner några kunder, och köpte en till plastplastig plasttidning i plastförpackning. Men ack så fin stämning det blev när de kunde ringa nära och kära från rosa plast. När vi kört ut från parkeringen insåg jag att jag glömt köpa sås. VAD ÄR DET MED MIG OCH SÅSER?!!!
