Lite tur att jag passerade bf och hann vara hemma med barnen nästan två veckor innan vi blev fem i familjen (kan jag tänka nu). För nu vet jag att den lätt ("lätt") irriterade stämning som råder några ("några") gånger om dagen under semestern inte beror (enbart) på att vi fått en till familjemedlem utan för att vi plötsligt är hela familjen hemma. Jag och Märta och Maja hade ändå landat i semesterlunken rätt väl, men alltså jag glömmer det varje år! Man liksom LÄÄÄÄNGTAR efter ledighet och tid tillsammans och så börjar allt med tjafs och gnäll! Och så alla känslor kring det - "va?ska det vara såhär?!" Hanna skrev så bra om det här med förväntningarna här. Nu blev det ju lite att börja om semesterlunken för oss med två personer till. (Nej alltså vi fick ej tvillingar, jag menar Mattias. Gud så tråkigt skämt... förlåt) Och så vädret på det! Nog för att det är skönt att inte ha nyfödd i megavärme men jag har hela dagen försökt ladda mig själv med lite lust att gå en promenad, men grått väder a la november ÄR inte lockande ... Hallå? Tipset då?! Tänker ni nu. Jo. Knivens och min podd - Momsplaining (finns på acast, podcaster, spotify med mera) - handlar ju om just semester i avsnitt 2. När vi spånade inför avsnittet så kom jag på den briljanta (ödmjuk) idén med surkonto. Ni vet, när man ibland känner sig som nån som försöker få alla på gott humör men bemöts av sura miner, tjurandet - gaaaah! Hur står man ut? Jooo man startar ett surkonto. Varje gång man blir utsatt för den där typen av surande sätter man in en slant på kontot. Och snart har man sparat ihop till de där svinsnygga skorna eller solbrillorna. Tjurandet blir så mycket enklare att genomlida då! Vill/kan man ej stoppa undan pengar så kan man alltid spara ihop tid på kontot istället. Plötsligt kanske man sparat ihop till en filmkväll alldeles för sig själv?
