Jag fick ett mejl från en läsare där hon frågade om jag tyckte det var enklare med barnen nu när de blivit lite större. Alltså, efter den här semestern vi var på, där vi förutom lite större barn hade med oss världens bästa mormor och morfar, två älskade mostrar med familjer och alltså fem fantastiska lekkamrater i form av kusiner, så känns allt SÅ lätt!!! Jag inser att tillvaron utan måsten, disk, matlagning och jobb, där den största utmaningen var solkräm eller ett bad lite för tidigt på morgonen, kanske inte är representativ. Men JA det är så mycket enklare! Och väldigt roligt. Jo klart det är utmanande fortfarande, men inte alls på den kaosnivå det kunnat vara innan (med risk för att jinxa). Hur som helst så kom jag ju på: VAD SKA JAG NU TECKNA OM?? Bristen på kaos hjälper ju inte direkt! Den enda lösningen är den självklara: införa nytt kaos. Fler barn! Ett par stycken vore väl ultimat för inspirationen, men jag kan tänka mig att sänka ambitionsnivån till ett. Jag frågade min läsare om hon trodde det var ett vinnande argument i den ständigt pågående diskussionen mellan mig och Mattias. Är det NU han inser att ett tredje barn är en såå bra idé? Kommer han också att känna att det varit lite för lite kaos och att det känns lite tomt? Att vi kanske fått sova lite för mycket (eh??), kunnat dricka varmt kaffe och behöver köpa ETT blöjpaket i månaden, max! Jag tror det! Jag tror han kommer känna: GE MIG MER KAOS I LIVET! Min läsare verkade inte lika övertygad ... (Här kan man läsa om fler sätt som man inte övertalar sin partner med.) Avslutar med dagens PMS-bevis: Vi var på bio idag och såg Bamse och häxans dotter. Jag fick kramp i käkarna och träningsvärk i ögonlocken av allt kämpande mot tårarna. Utan att avslöja för mycket ur den spännande handlingen: det var så känslosamt när mamman och barnet blev sams. Märta och Maja jublade högt och jag svalde hulkningar. Jorå så att eh ...
