Först: tack för alla era kommentarer som att sluta med napp/tumme! Ni är bäst! Jag var lite orolig att skriva om det eftersom man ibland får tips man inte kan/vill följa och de kan kännas stressande. Samtidigt som jag såklart vill ha tips och då får man försöka ta det som inte passar, för det kan ju ingen annan veta! Jag var mest orolig för ”man måste bara vara bestämd”. Detta eftersom det inte är något ”bara” - det är så mycket mer när man är bestämd. Det är gråt, bråk, ont i hjärtat osv. Så nej, det är inte ”bara” att vara bestämd. Sedan är jag ju inte så bra på att vara bestämd, så därför är ju det tipset svårt också. Jag är ganska ofta velig och reflekterande, funderar MED barnen och kan ändra åsikt. Och då blir det ånnu känsligare när det läggs fram som ”enda sätt”. MEN även om några poängterade att bestämd var bra så var det ingen som skrev på näsan eller sa att det var minsann det enda - så igen, efter lååångt tillägg - TACK! Jag använde flera tips! Som att ha stopp&väx på napparna och förbereda för att de kommer smaka illa när man blir 4,5år. Succé! Tack för det tipset!! Och att hitta på en massa saker så de är trötta när dagen är slut. Också toppenbra tips! Det var det fina denna helg, totalt fokus. När jag är stressad har jag svårt att vara på ETT ställe. Det gäller om det är roliga saker - jag tänker på ALLT samtidigt (precis som många andra). Men nu när vi hade den här helgen framför oss så släppte vi allt annat och körde totalt fokus på barnen. Och då blev det ju flera tillfällen som de lekte själva och vi kunde fixa med huset och annat - vilken bonus! Det var i alla fall sååå skönt att bestämma sig för ETT fokus. Jag har svårt för det. Fredagskvällen sa jag att jag inte skulle jobba på hela helgen. Sedan ändrade jag till ”hela kvällen” för att sedan sätta mig och teckna. Hahaha fail! Men efter det jobbade jag inte mer på hela helgen! Okej nog med detta försnack tänker ni nu. Hur har det gått? Spänningen är ooooooolidlig!!!! Alltså, att sluta med nappen har hittills gått så bra! Jag är i chock. Maja tuggar på sin snutte i 1 minut innan hon somnar. Det är värre för Märta, hon har ju inte sin filt kvar eftersom det är den som gör att hon suget på tummen. Hon har svårt att komma till ro och vet inte hur hon ska somna. Vi köpte ett gosedjur som hon tycker om och ser som ersättare fram tills hon väl ska gå ner i varv och bli trött. Men hon är tapper. Jag har dock ont i hjärtat nu. Är detta bra eller dåligt? Tar vi bort hennes trygghet eller hjälper vi henne att hitta ny utan tumme? Jag har PMS och kan inte tänka klart. Tänker att vi bäddar för år av terapi för henne. Sliter bort hennes trygga punkt. Någon skrev att gommen kunde bli deformerad av tumme och då tänkte jag: gör det något då? Stör det ens vardag, egeeeentligen? Ja ni ser. Den icke bestämda mamman med drama som tema. Hon vill bara ha filten precis när hon ska sova så all annan tid går det ju bra. Då så, då går det ju bra! Tänker min ena sida. Men alltså, kan hon inte få ha den då om det är så lite? Tänker min andra. Tänk om man bara kunde vara lite rak och enkel och bestämd ... Ps: jag ska lägga till att jag är HELT övertygad om att man ska sluta när förälder är redo. Att försöka sluta för att andra säger att det är dags är bara dumt. Vi har inte ens tänkt tanken (okej lite överdrivet) innan i somras. Jag har på riktigt känt att de får väl sluta när de blir 14 om de så vill. Men sedan blev det som någon kommenterade att vi tjatade och pratade och tjafsade om den där nappen och filten så mycket att det liksom kändes lika bra att ge det här med slutande en chans, det var liksom mindre jobbigt än att försöka ha en massa regler (och mängder av undantag) hit och dit. Men då var ju VI redo. Vi har inte svinjobbiga nätter längre och vi har mer normal vardag nu när jag inte jobbar dubbla jobb. Plötsligt var vi redo att sluta. Ganska så redo i alla fall. Mvh veligast i stan
