Fick ju fråga om Nou sömn när jag för 200 år sedan skrev om nervositet över sovande på förskola pga vi lägger henne och går ut ur rummet här hemma. Sedan dess har jag tänkt skriva om hur det funkar/inte funkar hos oss med just sömn. Men så har det varit jobbiga perioder och jag har inte orkat skriva om det. Sedan har det varit bra perioder och då vågar jag inte jinxa. Men nu är vi i en halvdålig... Och i natt var det kasst så jag ser ut som bilden ovan när jag skriver. Plus har sömnbrist-ryck i ena ögat. Så störigt är det. MEN jag vaknade liksom i rätt tid, en sådan där våg i sömncykeln då det var bra att vakna, så jag har inte känt mig så risig som jag ser ut! JA JA. Världens längsta inledning. Som vanligt. Såhär. Tredje barnet och en kombination av "vi gör som vi alltid gjort" och "vi gör det som känns bra" har varit styrande. Med första barnet var jag extremt osäker på allt. Om man tar exemplet dagsömn så funkade det ALDRIG att lägga sig ner i sängen ihop, det var ett alldeles för nyfiket barn för att få ro så. Från ganska tidig ålder. Men minns inte när. Där gick vi promenader med barnvagn för dagsömn. Men givetvis sov hon i rum på madrass med en massa andra barn på förskolan. Så skum grej att de ba: "ah mamma och pappa inte här? Okej, då kan jag väl vara lite smidigare då!". Men också häftigt och framförallt då lärorik: jahaaa mitt barn KAN gå igenom förändringar?! Henne funkade det inte heller att sitta bredvid när hon skulle sova. Samsov funkade som sagt inte. Nu minns jag inte ålder helt som sagt, men säg nånstans mellan 6 mån och 18 månader? Det som funkat på äldsta var att ge flaska, lägga ner i sängen och gå ut. Ibland lite protester men inte särskilt mycket. Och sedan låg hon där och kom till ro och somnade. Ofta vaknade hon en gång per natt och jag var SÅ stressad över att hon inte sov hela nätter som det var sånt jäkla fokus på. Det var liksom beviset på att man hade lyckats, kände jag då. Sedan fick vi barn nummer två som vaknade SÅ mycket mer och jag blev arg på mig själv som inte hade njutit av bara ett uppvak med snabb omsomning per natt. Barn nummer två var dessutom helt annorlunda att lägga. Hon blev inte distraherad och rastlös när man var med henne när hon skulle somna. Hon villa ha sällskap och närhet. Så jag vaggade. Och vaggade. Och vaggade... Kvällar och nätter. Det fick mig att inse att vi faktiskt kände av vad som funkade med våra barn. Hur de bäst kom till ro. Och så kom då Nou. Som jag sov med till ungefär 6 månader, tror jag. Typ som de andra. Kring 5-6 månader har de varit när vi slutat sova ihop. På grund av att jag vaknar extremt lätt och barnen har i sin tur väckts av mig. Så där har vi legat och väckt varandra ett tag innan vi bytt till varsitt rum och plötligt sovit så mycket bättre båda två. Det var sååå mysigt att sova med Nou. Jag tänkte att hon får nog dela säng med mig några år! Sedan kom den där fasen när hon började fatta att saker pågick kring henne och då var det slut på myset och ja som sagt, vi väckte varandra. Sedan minns jag inte helt... jo hon somnade i famnen med flaska, vi la ner och gick ut. Efter ett tag blev hon väckt av att vi la ner henne och då gav vi flaska stående a la Banana-hållning ner i sängen i stället. Funkade toppen! Vi har i evigheter sövt om henne nattetid med flaska. Oftast en flarra, många gånger två. Det blev många byten av lakan på morgonen pga överfull blöja. Det skönaste av allt var att jag inte kände mig ett dugg stressad över att hon fick flaskor på natten. Det funkade bra, hon var glad, vi var glada. Eller ja, helst ville man ju sova, men att söva om gick smidigt. Lite stressad var jag förresten över blöjan och liiiiite stressad när det var TVÅ flaskor ska jag vara ärlig att erkänna. Som att jag övergödde mitt barn... Men ändå mer grundtrygghet i att "ja ja nu är det såhär, snart är det på nåt annat sätt" – vilket har varit det ABSOLUT skönaste med barn nummer tre. När det gäller allt. ALLT är en liten fas som snart blir en annan och vips är de 9 år och har helt andra faser... Plötsligt sov hon på bara en flaska och ibland ingen alls! Alltså DEN känslan. Man vaknar upp lycklig, och sedan blir man livrädd pga varför har inget barn skrikigt eller HAR hon skrikigt och jag inte hört?! Men ändå allra mest nöjd. Över sömn. Mmm sömn... Ja och sedan började förskola och då sov hon mycket kortare på dagen och det gjorde att hon oftare sov längre nätter. Många fler nätter utan nåt uppvak alls. Men med det kom också separationsfas, så när hon väl vaknade var det inte bara "flarra och dra" utan då skulle man sitta bredvid. Minns exakt samma fas med första barnet. Kring två år tror jag vi lärde henne att sova i vår säng. Så sitta bredvid funkade ett tag. Sedan blev det min famn en period. Det var inte kul pga ej festligt att sitta uppe i en timme varje natt (och ibland kanske ett till uppvak med kortare men ändå sitta bredvid-sövande) när allt man vill är att sova. Dock – också pga tredje och sista barnet – lite mysigt att ha en bebis i famnen. Jag passade på att lyssna på ljudbok några gånger. Detta eftersom Nou sov gott i min famn men vaknade och blev ledsen när jag la ner henne. Så då fick jag invänta djupsömn. Med bok i örat. Jo vi testade givetvis att lägga henne i vår säng. Det är liksom LITE mer lockande att lägga en varm bebis bredvid sig i sängen än att sitta och frysa i en fåtölj mitt i natten. Men där är det precis som med första barnet. Hon tycker det är FÖR spännande med vår säng. Hon kommer inte till ro. Det är inte så att hon rör sig i sömnen. Hon somnar inte. Och rör sig a la elvisp HELA tiden. En dag kommer vi ju behöva lära henne det, att somna i vår säng när det behövs. Men jag tror hon funkar rätt lika vår äldsta och därför behöver hon förstå lite mer. Så det kommer nog bli bra det där. Det bästa med att ha bebisar som somnar fort och somnar på egen hand är att man inte har en massa utdragna läggningar eller omsövningar. I de perioder det funkar. Det sämsta är att man har så få ess i skjortärmen när det inte funkar. Eftersom det allra bästa för dem är att somna om själv så blir det krångligt när de inte vill det. För det finns inga bra alternativ. Men det är faser och perioder. Hos oss fortsätter de perioderna med alla barnen, om än rätt sällan med de stora. Men visst har vi perioder med storbarn i sängen varje natt. Vanligtvis är det någongång då och då. Och då brukar jag gå upp och lägga mig i barnets säng – så skönt att ligga ensam i sängen ibland! I förrgår sov jag mellan två storbarn. I natt försökte jag än en gång ha Nou i vår säng för jag ORKADE inte sätta mig bredvid hennes och envisas med att hon skulle komma till ro där. Det borde jag givetvis ha gjort för nu var hon istället vaken i över två timmar (ljuvlig är det när barnen vaknar kl 02 och ska vara vakna länge, man hade ju ändå inget annat för sig...). I detta försök till samsov ingick givetvis diverse skallningar och rivsår. Men några stunder var det riktigt mysigt med en gosig liten kropp över bröstkorgen. Ja det var väl det om sömn? Har jag fått med det ni undrade? Dagtid söver vi henne fortfarande med flaska och går ut. Där funkar det alltid (ja nu kommer det såklart skita sig) att bara gå ut. Hon är så sugen på att få somna. På förskolan somnar hon direkt, ingen flaska där inte. Provade utan hemma en gång med det gick inte för sig. Och man kan inte kalla mig envis där. Var så god, flaska blir bra! Hojta om jag missat nåt ni vill höra er om! Här hade hon vaknat efter att ha sovit middag och hon hittade inte nappen igen... VAR är nappen?!
