I natt kom ett barn in och kröp ner bredvid mig. Lite senare kom nästa. Då blev det trångt. För trångt. Jag lade täcke på och flyttade över till barnens rum. Gött tänkte jag ... alldeles för snabbt. - Mammaaaa! Jag fick vända tillbaka. Men det hade ju inte blivit mer plats sedan sist. Jag var alldeles för trött för att sitta bredvid och invänta barnets sömn. Jag tog den s.k. hundplatsen. (Ni behöver dock inte gråta för min skull, jag vaknade en stund senare och kunde då återvända till barnens rum. Men jag var frusen ... så snyfta gärna lite i alla fall). Kvällens fråga: Finns det någon där ute som orkar sitta bredvid när barnen vaknar på natten? Mattias hade någon idé att vi skulle gå tillbaka med barnen när de kom in på natten och få dem att somna om i sin egen säng. Jag sa: vassego, gör du det, jag orkar ICKE!! Han tänkte efter en stund och insåg att inte heller han skulle palla. En sak till: jag måste bara köra lite #hejhejdagbok för kolla denna kväll:
