God jul i efterskott! Eller nu kanske man bara säger god fortsättning? Känns som att jag inte bloggat på en evighet, två dagar var det visst bara. Hur var er jul? Vår va lite glesare på folk men fin ändå. Mycket mer julig än jag trodde. Visserligen avslutade vi den mysiga dagen med att bli sura. Jag KAN ha upplevt denna känsla några gånger ... he he... Jag vet inte om jag är nöjd eller ej med denna bild för varje gång jag är exakt sådär arg för att jag är den enda som är glad så dyker bilden upp i mitt huvud och påminner mig ... HUR SOM HELST. Julafton och surande var vi på: Två svintrötta småbarnspäron varav en (inte jag) var en backseat driver och den andra (inte inte jag) blev SVINSUR och kanske planerade skilsmässa (rimlig reaktion) hela bilförden. Kanske bad sedan en person om ursäkt (inte jag) och kanske togs den inte helhjärtat emot. Det är ändå en regel jag har, för sådana skittjafs och till och med lite större, att man ska godta en ursäkt. Långsinthet är inte en sida jag har som favorit. Ändå surade jag alltså lite trots ursäkt. MEN stod emot impulsen att väcka min man för att ta en rond två ”för att bli sams på riktigt”. Istället lyckades jag somna och vi vaknade utan surhet. Smart ändå att kunna somna sur. Folk säger att man aldrig ska somna osams, men jag håller inte med. Det kan visserligen vara OMÖJLIGT att somna när man är osams (för mig, inte för min man) - jag får liksom som myror som attackerar mig inombords. Men klarar man det så lär man vakna med antingen bortblåst konflikt eller helt ny energi för rond 2. Så smart ju! Försökte ta ett juligt kort att smsa alla jag inte skickat julkort till...
