Hej från kräklandet! Amma amma kräkas amma amma kräkas mysa mysa amma kräkas... Livet just nu! Foto av min bästa Anna Läste detta inlägg om sommarprat av Peppe. Och kände: ja men precis! Förra året tror jag inte att jag lyssnade på ett enda sommarprat? Är det som Peppe säger, att poddar liksom gjort sommarprat lite överflödigt? Eller är det att det bara är lite enformigt att höra folk berätta om sina liv? Jag har lyssnat på två sommarprat i år. Isabella Löwengrip och Anders Hansen. Fick en blandning av pepp och panik av det senare. Jag tyckte om det, blev inspirerad! Isabella Löwengrips program var väl okej, inget som satte spår men inte dåligt. Ändå får jag inte sug att lyssna på fler? Det finns sommarprat jag minns och precis som jag säger om Anders Hansens prat så har vissa satt spår. Men ÄNDÅ får jag inte suget? Hur känner ni?? Har ni några MÅSTEN? På tal om sommarprat. För ett tag sedan satt Märta i baksätet med sin bästis och så satte de på Zara Larsson. Märta: - Mamma har skrivit brev till Zara Larsson. Bästis: - Har hon? Märta: - Jaa. Jag korrigerar: - Nej alltså Zara har skrivit till mig. Märta till bästis: - Ja just ja. Det var för att att mamma stalde en text av henne. Bästis: - Jahaa!? Jag korrigerar: - Nej nej! Zara tog en text av mig! Märta: - Jaha. Ja ja. Alltså om jag ska skryta för mina barn om min nästan-medverkan i sommar i p1 så måste jag införa förhör. Så jag inte blir den som stalde.
