Alltså det är ju härligt att vara lediga, framför allt att inte ha tider att passa och därmed skippa morgonbrytet. Men jag kan ju inte påstå att vi skuttat runt på små fluffiga moln såhär första dagen. Det är ju lite att vänja sig vid. Typ sysselsättning hela dagarna, mat en miljon gånger om dagen och den där balansen mellan att hålla saker under kontroll men inte bli en tjatgeneral som säger NEJ och skriker "men va fa...." varannan kvart. Tänker på min allra första "semester med barn"-bild. Bill och Bull har varit gulliga och lekt en massa. De har också varit svintrötta pga sena kvällar och tidiga morgnar. Jag har insett att aktiviteter inte delas in i timmar, eller halvtimmar, eller kvartar. Utan typ minuter, eller sekunder. Det gör att man hinner med extremt mycket på en dag. Till exempel: – Vi vill bygga lego! – Kul! Vi kommer fram till att det vore kul att bygga efter instruktioner men också att instruktionerna saknar. Vi googlar (vad gjorde man innan Internet?!) och efter en massa "jag vill ha den där!!" och "skriv upp det på önskelistan" så hittar vi rätt instruktion. Laddar ner. Försöker installera nån app, ger upp. Airdroppar över instruktionen till barnens iPad. Allt detta till ljuvlig klagosång om hur lång tid allting tar. Hurra! Instruktioner på plats. Men första biten hittas inte. – Men sådär kommer det att vara. Ni får liksom lämna vissa saker för att komma framåt och sedan leta vidare lite senare. – Nej. Vi måste ha den här biten som tillhör hästen som inte har något med själva bygget att göra. Sa de inte exakt, men sammanfattningsvis. Vi plockar fram stor låda och delar upp legot på tre lådor för att lättare hitta bitar. Nej inte utan diskussion om huruvida det inte är bättre att ösa alla bitar från två små till en större. Nej det är bättre med uppdelar. Nähe! Jo. Nej. JO! osv. Så! Nu kan ni bygga. – Jag vill inte bygga efter instruktion. – Inte jag heller. – Vad bra, då kan ni bygga fritt bara! – JA! Vi bygger världens finaste hus! – JA!! – Fast jag vill inte bygga med lego. Så kan en aktivitet se ut. Till exempel. Såhär kan andra aktiviteter en första sommarlovsdag se ut: Chokladbollsbak. Kanske bästa aktiviteten? Liksom kul hela vägen. Och gott. Stå på händer i parken. Ca 1,5 minut. Sedan var det inte kul längre. Tid för mamman att ställa sig upp efter att ha lyckats sätta sig ner: ca 2 minuter. "Varför tar det så lång tiiiid?!" Besöka Lotten, som hon heter nu. Tid: 30 sekunder. Det kom en insekt och stadsbarnet gillade det inte. Plus att gamla sår började svida och behövde plåster. Lunch. Tidsåtgång: 20 min tillagning. 10 min äta. 10 minuter tjat: Du måste äta lite mer om du ska ha en chokladboll till efterrätt. Och ja, det är sådär man öppnar pastapaketet. Middag. Också pasta. Men pga: "gud de kan ju inte bara äta pasta hela tiden"-paniken så blev det "piffa din pasta!" och mamma kände sig mycket nöjd. Barnen var väl sisso impade. Kolla mammans pasta – mmm! Vegokäks vårpasta, men med nån påse salladsmix istället för bara machésallad. Stilfull paus med varma stödstrumpor. Kvällsdopp som var JÄTTEKALLT och varade ca 2 minuter. Jag hann sätta mig på bryggan och ta kortet. Sedan var det klart! I bilen hem hade vi disco med Jag skiter med Magnus Uggla och skrålade högt alla tre. Jo men en bra dag ändå, även om jag tappade det 30 ggr på grund av att varje barnsteg verkar utlösa en bomb av kläder, skor, leksaker, prylar av olika slag, bollar och hopprep. Jag tänkte skriva: HUR LYCKAS DE? Sedan kom jag på vem som är deras mamma. Jag är ju drottningen av stök. PS: ingen bebis. Jag tror hen kommer efter BF. Vad tror ni?
