Eller ja. Den försvann väl aldrig riktigt. Men den är tillbaka med besked. Kombinationen 1. splittrad hjärna som ALLTID tänker på flera saker samtidigt, 2. sömnbrist och 3. enormt sug efter vuxna samtal blir liksom... en utmaning för lilla psyket. Jag är sååå glad att hänga med kompisar, bekanta, grannar ... vuxna, att jag babblar och babblar. Och avbryter lite för mycket - måste ju passa på att prata HELA tiden innan nån vrålar MAMMAAAAA och medan jag fortfarande har tråden kvar i huvudet... Men tråden slinker undan och jag tappar den och pratar om nåt annat och nåt tredje och sedan den där grejen och oj vad är det där och jag tänkte på det här förresten såg du det där... osv. Kanske är det inte hela världen. Sällan är det ju det. Oftast är man bara lite väl hård mot sig själv. Vem bryr sig så mycket om ens beteende som en själv? Ingen. Men det skiter ju sömnbristen i. Och den splittrade hjärnan. Nej nej. De ska ÄLTA OCH VÅNDAS. Förslag på sms att skicka efter häng: Förlåt att jag avbröt 100 ggr! Nästa gång ska jag låta dig prata lite också 😬 Ursäkta om jag sa jättemycket konstiga saker... Så fint att ses! Förlåt att jag gnällde 120% av tiden ... Var så goda, bara å kåpypäjsta!
