<p class="p2"><span class="s2">Igår började jag känna att det fanns något jag började irritera mig på här hemma. Kände mig inte jätteirriterad men visste att jag skulle kunna bli tids nog.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Imorse tog jag upp ett förslag på hur man skulle kunna göra istället och förslaget togs emot väl. Min man hade gått i liknande tankar.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Så löste sig den saken.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Jag fick alltså inte gå runt och ha mentala gräl om saken. Jag fick inte testa olika argument i huvudet, säga snärtiga repliker, känna BAAAAM! i mitt huvud.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Mattias och jag fick inte gå en hel dag och fräsa och fnysa, för att efter ”vad är det?!? Det ÄR inget!!!”-dansen till slut blir rejält osams. Vi gick miste om en urladdning, om skavet som läker ihop en ännu starkare. Om nöjet i att få morra riktigt högt.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Känner mig liksom tom.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Snuvad på det hela.</span></p> <p class="p2"><span class="s2">Kanske måste vi nu kämpa för en sådan här situation? Jag ska inte ge upp!! </span></p>
