Vi är på resa, Märta och jag. Vi åker till min farmor, med tåg och buss. På bussen ropar de upp gatunamnen. Märta: - Varför säger de gatan? Jag: - Ifall man aldrig varit där kanske, så vet man vägen. Märta: - Men om man glömt vad vägen man ska till heter då? Jag: - Hmm... Eeeh... Ja då får man nog ringa dem man ska till. Märta: - Men om de också glömt vad gatan heter då? Jag: - Jaa... då får man ses någon annanstans...kanske? Märta: - Men om det inte går då? Jag: - Eeeeh hmm ...Då får man nog ses en annan dag...? Märta: - Men om man inte kan ses en annan dag? Jag: - Ja då får man väl vänta lite till? Kanske?? (Här kommer jag på den briljanta idén att bolla tillbaka) Eller vad tycker du? Märta, tittar ut genom fönstret, lite som att hon suttit inne med rätt svar hela tiden: - Jag tycker att man kan kolla på en karta. Ja det förstås... Min lilla stora 4-åring
