Skulle borsta tänderna. Urladdad tandborste IGEN. Jag som trodde jag satt den på laddning. Ser sedan att sladden inte sitter i kontaktuttaget. Inser att det är tredje dygnet jag ”laddat” tandborsten utan att ladda. Ibland tänker man långsamt helt enkelt… Idag hällde Nou ut en hel burk med glitter i köket. Det är överallt. Mycket runt hennes mun också. Alla är glittriga. Men det passar ju bra för just nu är jag på väg på biopremiär av Så jävla easy going! Filmatiseringen av Jenny Jägerfeldts bok. Och Jennys avsnitt av min podd släpps imorgon! Wihoo! Jag fick dessutom med mig en kompis som jag inte träffat på flera år! Vi har en HEL del snack att ta igen så vi behöver träffas nu innan bion och babbla fort som fan! På tal om att babbla så är ju mitt absolut bästa tips om man har svårt att komma iväg på träning att träna med en kompis. Anna och jag köpte gymkort på samma gym detta år och idag provade vi ett pass (herregu höll på att dö av pin för mig själv vid uppvärmningen när man skulle svänga lite fram och tillbaka till musik med spegel framför sig. Men sedan blev det styrka och bara mysig stämning pga så roliga damer med.) Hur som helst, att boka in pass var inte helt självklart. Så mycket prattid som går förlorad. Anna löste det dock, kolla geniala planen: Anna hade sagt till sin man att vi har svårt att hålla koll på antalet övningar vi gör när vi tränar pga prata och räkna samtidigt är svårt. Hennes man ba: men varför pratar ni inte MELLAN övningarna?Eh?! Hur mycket förlorad prattid??Hon hade svarat: alltså, hon pratar mer än MIG!Vilket han inte helt trodde på.Nu kanske ni tänker att det är jobbigt med oavbrutet babbel men zet har sina fördelar. Anna kom på en strategi som hon avslöjade långt senare, som jag alltid lyckad glömma också när det väl gäller: när vi springer ihop så ställer hon alltid en fråga innan uppförsbackarna = jag pratar hela den jobbiga sträckan.Så nedrigt?! Men också: jag är nöjd pga får prata.
