Konversation mellan tre personer på väg in i möte: – Vill ni ha kaffe eller te? frågar personen på företaget där vi ska ha mötet. Min hjärna sätter igång: vill jag ha kaffe eller te? Kaffe eller te?! Teeee eller kaaaaffe...?! Nåt vill jag ju ha, men vilket? Kanske te ändå, känner mig lite halvt illamående efter bussresan. Ja, te blir bra. Fast vänta nu, när drack jag kaffe sist? Har jag bara druckit en kopp idag? Det är ju för lite! Nej det måste nog bli kaffe ändå. Ja kaffe får det bli. Medan jag febrilt försöker komma fram till det rätta svaret så svarar den andra, mer normala personen: – Gärna te tack! Ah, så snabbt beslut! Det är bra, snabbt är bra, stabilt, jag kör på samma! – Samma här. Tack! – Te båda två? frågar, fast mest konstaterar, personen som startade denna svåra quiz. Då får man ju lite panik. Var det verkligen te som var det bästa svaret? Var det inte så att jag bara sa te för att den andra personen sa te?! Håller jag på att fatta fel beslut här?! – Nej kaffe tack! Kaffe blir bra! Kanske aningen förbryllad fortsätter personen: – Ok. Så en kaffe och en te. Med mjölk? Här kanske ni tror att jag liksom skulle balla ur av ännu fler beslut, men icke. Man är väl stabil och bestämd! – Utan, svarar både den normala personen och jag. Utan minsta tvekan. En annan supersvår fråga att svara på.
