Jag är så trött så trött... Måste ladda om och jobba. Hur ska det ens gå till? Jag vet. Glass. Min goda (och svindyra, mjölkfria, äggfria) glass väntar på mig i frysen. Mmm den kan ge mig kraft. Jag öppnar frysen. Hmm var är den? Den brukar stå där, mitt framför ögonen. Oron börjar så smått bubbla. Han kan väl inte... Nej där ligger ju annan glass (som jag inte kan äta), och den borde rimligtvis vara slut innan han ens skulle kunna tänka tanken att ge sig på min. Den måste var här! Bakom laxen? Nej. Bakom bananskivorna (oj de hade jag glömt bort lite)? Nej. Bakom broccolin då?? Kom igen! Nej. Inte där heller. Oron byts ut mot irritation. Jag går med bestämda steg upp för trappen och sparkar upp dörren (okej jag öppnade med handen, helt normalhårt, men det lät inte lika ballt). – Har du ätit upp min MJÖLKFRIA glass? Stirrande blick och skyldigt/förlåtmig-leende: – Eeeeeh jaaa... He he. – Och lämnat kvar TRE med mjölk i som jag INTE kan äta?! – Va? Fanns det sådana? – EH JA!!! – Aha okej. *kort paus* Ja men då kan jag ta en sådan då! (jätteglad) Nu kommer ju alla förstå varför vårt äktenskap (snart) kraschade i alla fall. Vissa saker GÅR inte att förlåta.
