Jag tycker att det är supertrist att planera in saker typ en hel höst. Ni vet, när man kikar på helger och så är det nåt bokat fram till november. Det gör mig stressad, även om det är roliga saker. Jag tror det beror på att jag tycker om att ha noll planer ofta. Men problemet är att noll planer kräver att man är spontan, och det är både jag och Mattias så dåliga på! Om vi säger "ska vi dra ut i skogen?" samma dag så blir det alltid segande tills det är för sent. Men eventuellt har vi hittat ett sätt, som vi absolut glömmer ofta, men som funkar när vi väl kommer ihåg det. Rita upp ramarna! Typ "Maja har gymnastik två timmar på lördagarna, då kan en hitta på nåt med Märta – tid med ett barn." Eller en sak som vi började komma igång med innan den dära pandemin: bjuda hem folk på fredagsdrink. Vi är ofta så himla trötta när fredagen kommer och orkar sällan dra ihop nåt festligt. Men så kom vi på att fredagsdrink, liksom AW då, innan mat/bebissov var perfekt! Då fick man häng med vänner och en seg fredagskväll i soffan! Eventuellt att det grusas pga en viss person som inte vill sova, men vi får se. Kanske hittar vi nya ramar. Hur som helst. Anledningen till att jag började tänka på det idag var att denna dag liksom bara gick. Sista dagen på sommarlovet och jag tänkte igår att vi borde hitta på något, barnen och jag. Sedan kom jag på att storbarnen har ridläger och då BORDE jag hittat på nåt med Nou, för annars blir det bara att hon ska vänta på att vi "ska bara" hela dagen. Men det gjorde jag inte, så det blev "ska bara" och så gick dagen. Gu så trist. Mest för Nou. Jag fick i alla fall se lite hästar (som Nou också hade fått om hon inte spänt sig som en fiolsträng och tokvrålat när jag skulle sätta henne i bilen så hon istället fick stanna hemma) och varit på Märtas fotbollsträning. Hur gör ni med "fritiden"? Är ni planerare, är ni spontana och ba drar ut på äventyr 5 min efter ni kommit på det, eller inget av det?
