Alltså jag äter ju bara upp de äckliga godisarna. De som de ändå inte kommer vilja ha... Och KANSKE några fler. På tal om det här med äckliga godisar... Såhär ser det ut i vår kylskåp just nu. Sedan i lördags har den legat där: Diskussionen: – Den är inte så god ... – Okej men då slänger vi den då. – NEEEEEEJ!!! Detta kan jag ju tycka är märkligt. Tills jag ser på mitt eget godisätande. Jag minns till exempel några små, mjöliga fruktgodisar som jag svalde hela pga att det var så äckliga. Och när jag hade jobbat mig igenom en chokladask och endast den med körsbärslikör var kvar så bet jag av toppen och hällde ut största delen av det äckliga... Det blev ju inte gott, för det smakade fortfarande sprit. Men det var choklad och det kunde man ändå ana där bakom spritsmaken. Marmeladkulor fick vi alltid av en släkting. Gröna och inte alls särskilt goda... ganska icke-goda om man ska uttrycka det fint, pga ändå snällt med present! Jag kämpade på dem dem också. Små små tuggor. Så blev inte smaken så farlig. Det var ju ändå godis! Kan för övrigt fortfarande göra lite samma. Med de orange godisarna i Gott&blandat-påsen till exempel. Tycker jag om dem? Nej inte speciellt. Äter jag dem? Ja. Sköljer bort med lakrits som var den jag egentligen grävde efter. Det handlar om kämpaglöd! Alla godisarna SKA ner! PUNKT SLUT! Sammanfattade tips på hur du får ner de äckliga godisarna: – är de små i storlek: svälj hela! – är innehållet gott men ytan äcklig eller tvärtom: avlägsna det äckliga så mkt det går. Ät sedan och fokusera på den goda smaken där bakom! – ta små, små tuggor: tar bort mkt av smaken. Detta tar LÅNG tid, men man få jobba på helt enkelt. – skölj bort med gott: ät en äcklig, skölj bort med god. Måste JAG äta upp den där klubban nu...? Efter allt mitt skryt om hur jag lyckas få i mig äckliga godisar känner jag lite att jag målat in mig i ett hörn...
