I de olika mamma-grupper jag är med i på Facebook dyker det ständigt upp frågor om sömn, mat och kläder. Jag ler lite när jag läser oron över sega läggningar, uppvak och huruvida barnet nu ska ha ett extra lager kläder eller om det är dags att ta bort det...? Jag har lite den här minen: 😌 (hoppas ni ser samma emoji som jag nu). Jag tar min flin och lutar mig tillbaka och känner hur skönt det är att man har släppt det där nu. Njuter av att inte längre få panik à la SKA DET VARA SÅHÄR FÖR ALLTID NU?!? och VARFÖR ÄR JAG DEN ENDA SOM INTE VET SÅNT HÄR?! Ja ni hajar ju vad som komma skall. Plötsligt står jag där på morgonen, med overall och vintriga skor i ena handen och gympadojor och vindjacka i andra. VAD FASEN HAR BARN PÅ SIG SÅHÄR ÅRS?! Jag vet plötsligt ingenting och mammasjälvförtroendet har försvunnit ut i en liten pust genom dörrspringan som blev kvar när jag försökte känna mig till vilken klädsel som skulle vara bäst. Utan att få svar förstås. Man kan tycka att jag skulle vara lite chill med sådant här, inne på mitt sjätte år. JAG tror ju uppenbarligen att jag är chill. Fram tills en förändring dyker upp. I höstas var det barnens läggningar som ballade ur efter napp- och tummeavslut. Då skrev jag väl ca 34 000 blogginlägg och bad om råd och undrade: SKA DET VARA SÅHÄR FÖR ALLTID NU?! Jag är liksom pinsamt orolig att inte välja "rätt" till mina barn. Att de ska vara de enda med vinteroverall = svettiga när alla andra är skönt vårligt fria. Eller kanske ännu värre – att de ska stå och frysa medan alla andra barn är alldeles lagom tempererade eftersom de har föräldrar som VET saker. Jag vill ju så gärna göra rätt. Eller är det mest att jag hemskt ogärna vill göra fel...? Jag gillar inte den här oroligheten i mig. Det är samma orolighet som när man går på fest och skannar av alla för att se om man valt alldeles lagom mittemellan mellanmjölksperfekt klädsel. Så den här 😌 är för längesedan utsmetad i mitt fejs och utbytt mot 😱. Det kan jag gott ha, så fisigt nonchalant jag verkade i början av detta inlägg. Lösningen är i alla fall att jag har flyttat hela barnens garderob hem till dagmamman och jag har varje morgon påpekat hur SVÅRT det är att klä barnen rätt nu! (Och fått medhåll tack och lov, kanske eventuellt lite trött medhåll de senaste gångerna?). Alla ni mamas där ute, när blev ni coola och obrydda? Och mer intressant, HUR GÖR MAN?!
