Ja men alltså, resan var ju så värd detta! När vi närmade oss målet igår föll stora flingor snö som lystes upp av bilens lysen, ni vet så det blir sådär hypnotiskt att titta ut. På morgonen låg ett täcke av nysnö och himlen var knallblå. Så var det. Sol och blå himmel. Barnen tyckte det var kul att åka skidor och var supermodiga (det var premiär). Jag och Mattias fick på eftermiddagen åka längd bara han och jag. Sist jag åkte längd var på den tiden då alla kläder bruna, skidorna av trä och jag åkte ut för att jaga. Typ. Jag höll ju på att spåra ur redan innan vi kom ut från parkeringen. Fick lite vänliga skratt av passerande främlingar. Men sedan gick det rätt bra. Bara 7 vurpor på 5 km. Jääääättekul var det! Ja inte vurporna kanske, men åkandet. Nu är jag helt slut. Klockan är 21.10 och jag ska sova. Ont i rumpan och en svanskota som kanske inte mår hundra just nu, men attans vad gött det är! Ni som har barn, har ni också blivit sådär extra NJUTIGA efter barn? Att saker som förr var halvskoj nu är världens lyx? Jag har blivit så bra på att uppskatta det där "lilla" sedan jag blev mamma. Kanske för att allt rusar på så himla fort och när man väl stannar upp så passar man på att njuta? Vid middagen ikväll så pratade vi om när man har lite tid med barnen en och en, vilket inte händer så ofta. Men då kom jag att tänka på toalettstunderna. Jag är liksom alltid första valet vad gäller toasällskap (guldmedalj i toabisittning har jag). Vilket betyder att jag ganska ofta får en pratstund med barnen när de sitter där på toan och filosoferar. Det KAN va en av mina favoritstunder (dock inte alltid på offentlig toalett eller för fjärde gången på en och samma kväll men i alla fall...). På tal om att njuta alltså. Jag njuter alltså ofta av de där stunderna jag spenderar på ett kakelgolv. Just ja. Sova skulle jag. Orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit för jag är så trött. Hoppas inte jag skrev alltför konstiga saker ... typ om att jag har ont i rumpan eller sitter på en massa toalettgolv. God natt!
