Idag hade vi pysseldag hos min vän Auri. Även om barnen ser ut att ha gått i depression (som mamma skulle ha uttryckt det) så var stämningen god här trots att säkert 7 minuter hade passerat: Efter ca 10 minuter så hade sällskapet bantats ner till tre personer, alla över 35 år ... Karin lärde mig att göra blommor av sådant där tunt papper som jag precis just nu glömt vad det heter. MYCKET meditativt att göra och barnen beställde fler och fler till sin lek som pågick någon annanstans i huset. Win win på pysslandet – alla nöjda! Kolla så fina de blir! Nu vill ni såklart veta hur man gör! Och jag har gjort en liten beskrivning som jag hoppas ni hajar: Alltså fyra blad av det tunna pappret i rektangel, vik den som man viker en solfjäder, alltså ett vik – vänd – vik – vänd... Fäst med piprensare, klipp kanterna. Sedan får man liksom tag i översta lagret av pappren och drar upp den och fortsätter genom hela. Jag insåg idag, när jag umgicks med två pysselproffs att jag väldigt lätt blir nöjd med mitt egna pyssel. Jag tror liksom inte att det ska bli bra, pga är INTE bra på pyssel – faktiskt rätt dålig pga lägger ribban så högt för jag TROR att jag ska vara duktig ("hur svårt kan det vara?"-stilen) fast jag knappt fixar det mest basic pysslet. SÅ. Nu när jag kunde göra dessa blommor som inte alls var svåra men som SER avancerade ut var jag sjukt nöjd. En nöjdhet som Auri så snällt dokumenterade i denna bild: Nöjd pysslare.
