I förmiddags ringde jag min kära vän Jeannette (som också producerar min podd) och försökte att inte gnälla för mycket men lyckades kanske inte helt ...alls. Vi hade en mycket mysig Lucia-stund framför TV:n. Jag håller benhårt på traditionen lussebullar, pepparkakor, varm choklad med vispgrädde och luciatåg på tv. Bakade lussebullar igår enbart för att vi skulle ha det idag till Lucia. Jag var rätt opepp på att baka om jag ska vara ärlig, och tänkte lägga upp en bild med texten: "Bakat med kärlek IRRITATION" och sedan tänkte jag, nej men SÅ illa blev det ju inte. Kanske "Bakat med kärlek. Lite lite kärlek. Pyttelite kärlek. Och en hel del irritation." skulle stämma bättre? De blev fina i alla fall! Och barnen var med 4 minuter och då gjorde de ändå bra ifrån sig så jag slapp korrigera ... Skoja. Eller...? Hur som helst. Efter den mysiga morgonstunden framför Lucia där barnen kollade rekordlänge (säkert 2 låtar) och Nou INTE hade ut nån varm choklad trots att det var nära, så kom jag på den briljanta idé att försöka lösa ett problem med min Facebook-sida. Orkar typ inte ens skriva om det för att min puls går upp, men jag kan ju säga att det hade med uppdateringen från Pages-appen som blev Business-appen. Och jag som INTE gillar förändringar av tekniska saker eftersom jag PRECIS lärt mig och kan hantera det på autopilot, och sedan måste börja om, gillade alltså inte uppdateringen. Så jag tänkte att jag bara skulle testa en sak och en timme senare var jag gråtfärdig. Nej jag överdriver inte ens. Jag tänkte: VAD ska jag göra av all denna irritation?! Den måste UT?!?! Övervägde att gå ut och springa men skapade mig inte tiden. Så jag gick runt och bubblade. Och en till som bubblade fast MYCKET mer högljutt var Nou. Hon tänkte minsann inte hålla sitt dåliga humör inombords. Så jag gjorde det man måste för att få ha sina öron i aningen vila – jag bestämde att vi skulle gå ut. Nou har av någon anledning visat sig vara ett friluftsbarn och utomhus är kul. Så efter att ha gått igenom det aningen mindre roliga – påklädningen – och ja jag ERKÄNNER att jag sa: nu får du SLUTA skrika! till en 1,5-åring (förlåt Gud, eller kanske mest Nou men hon sover...), så kom vi i alla fall ut i den ljuvligt gråa fuktiga kyliga luften. Hashtag svett Ute var ändå rätt ok. Och det var alltså här jag ringde till Jeannette (föreviga kallad Könet) för att INTE ösa ur mig irritation och nja inte helt lyckades med det. Jag öste lite. Mycket. Och när det kändes lite bättre hade Nou styrt kosan upp mot rondellen med snabbt körande bilar. DÄR är ju kul att vara med en litet barn. Och en sparkcykel. Jag försökte locka in på olika vägar och säga att trottoarkant är inte alls lika kul som gräs och stor kulle. Men nej, trottoarkant på trafikerad väg ÄR det roligaste. Men elaka mamman vägrade. Och Nou vägrade lockas med. Så till slut blev det Nou som en hal slingrande sprattlande fisk under ena armen och en sparkcykel under den andra. Skrik och spott och EVENTUELLT var det där som jag ba: detta är FÖR jobbigt, vi måste se helt sjuka ut! Och lite liiiite fnissade åt det långt där inne i serietecknarhjärnan. Sedan kände Jeannette att hon nog inte var sugen på fler barn och jag sa att hon tänkte HELT rätt! Vet ni vad jag gjorde sedan, när Nou sov? Jag ställde in alla saker jag skulle passa på att göra under Nous middagslur och SOV. Sov som en stock, en stock som drömmer och dreglar. Så sov jag. Och vaknade på faktiskt bättre humör om än lite groggy. Så gick vi ut igen, med det där friluftsbarnet. OCH med kaffe och pepparkakor. Fick sällskap i lekparken – HURRA VUXENPRAT!! På kvällen hände detta: Och då gick jag som ni förstår hastigt från att vara ett levande preventivmedel till raka motsatsen. Nu vill alla ba göra barn som galningar så att barnen en nätt liten graviditet, förlossning, bebistid, skrikfest senare kan ligga och megamysa i soffan. (Ni som läser detta inom ett dygn kan se filmklippet på detta mys i mina instastories)
