Jag har lite av ett lätt irriterat humör just nu. Ni vet, när man ba: Ah detta måste vara PMS. Och sedan kollar man appen och ba: Nähe... VAD ÄR DET DÅ DÅ?! Är jag en människa med humör bara? Va? VA?! Ska det vara såhär? Att man liksom vill storma ut när sambon smaskar och måste djupandas när barnet inte vill lägga sig i sängen på andra eller tredje uppmaningen? Ja och kaaanske några fler saker... Ja kanske det. Kanske är jag helt jävla normal. Och tjurig. Dessutom ska jag börja på en crawl-kurs idag (don't ask). Jag VILL INTE. Som vanligt. Alltså, jag vill ju gå den, eller helst av allt – jag vill ha gått den. Jag vill bara inte gå nu. Inte första gången. Nu är det huvudet i sanden som gäller. Inte tänka på det, bara packa min lilla väska och bege mig iväg. Tänka några minuter i taget. Det ska nog gå bra. Hörrni, tack för era fantastiska kommentarer på gårdagens inlägg! Alltså, jag kände SÅDAN lättnad när flera av er skrev om fika mitt i veckan! Jag vet inte vad det är med mig och rädslan av att bli socker-shamead, men jag undviker ofta att berätta om måndagsglassen eller onsdagschokladen. Eller frukost-o'boyen. Det är liksom en diskussion jag inte vill hamna i. Därför kändes det så GÖTT att få lite info om att fler faktiskt brukar DET DÄR KNARKET SOM ÄR GIFT OCH JÄTTEFARLIGT! Jag försöker analyser varför det känns svårt att skriva om. Jag menar jag kan skriva om hur jag är en tjurig mamma, hur jag varit FÖR sur och martyrat mig (om än med lite motstånd när det skrivs) och en hel del annat som inte är så svårt att dela med mig av. Hmm kanske är det för att jag tänker att de allra flesta säkert är likadana och när det gäller sockret så kanske jag faktiskt tror att vi är de enda med lite slapp inställning... Eller så är jag rädd att folk ska tro att vi öppnar ett paket socker och HÄLLER NER I BARNENS MUN. Det gör vi bara på lördagar! Nämen wish me luck nu då, när jag ska bege mig till en simhall och ingå i en grupp med fräsiga teens som vill bli simproffs och undrar varför mormor joinat med sina simglasögon och simmössa. The ångest is real. Au révoir.
