Den här semestern är nog första semestern sedan vi fick barn som jag känt att jag fått lite vila. Ja definitionen av "vila" ser annorlunda ut efter barn och det är ju inte så att jag suttit still någon stund om dagarna direkt, men lunket. Och upplägget. Och vädret. Som jag tidigare skrivit så har det ju varit en del jobbiga stunder också: mask i magen, breakdowns i bilen, bråk och kreativ ångest. Men det blir ändå okej när man har tid för det andra. Förra året tog jag tre veckors semester och Mattias två. Barnen var mindre och krävde mer uppmärksamhet och sysselsättning. Och så var vi hemma i stan en hel del. Vi hann liksom inte hamna i det här stadiet där man stressat över att inte ha nåt att stressa över och sedan bara släppa stressen. Så i år tänkte vi annorlunda. I år har vi fyra veckor semester varav tre tillsammans och en var med barnen. Förra året var vi lite lösa i planerna, vilket som sagt gjorde att vi hängde en hel del hemma. I år planerade vi in hela semestern. Många saker med små pauser hemma. Det har varit sååå bra upplägg. Jag var rädd att det skulle kännas flängigt men det har det inte gjort. Det är en sak som gör mig mindre stressad alltså – planering. Jag vet att många kan känna sig låsta av inrutad vardag och schemalagda aktiviteter. Jag känner mig fri. Plötsligt behöver jag inte sitta och tänka på träning när jag jobbar, eller på jobbet när jag är ledig, eller på ledighet när jag tränar. Att planera och ruta in gör det enklare för mig att vara där jag är, och inte stressa. Att få till planeringen är inte alltid enkel. Men den här semestern har vi pratat en del om vad vi vill ha tid till och vad vi vill fokusera på. Vår vardag innehåller en massa jobb. Mattias har ett jobb där han ofta jobbar mycket och sent. Jag har ett ”vanligt” jobb med vanliga arbetstider men ett eget företag med blogg och illustrationer som tar mycket tid. Det är inte många små luckor som blir över. Jag vet många som säger att man ALLTID har tid för lite träning. Eller min pappa som säger att man alltid har tid för att läsa en bok. Jag anser ju att man alltid har tid att teckna. Det betyder att tecknandet liksom hamnar före allt annat. Och de gånger jag skulle ha tid för annat, typ träning eller läsning, så glömmer jag liksom bort det eftersom det inte finns i mina prio-tankar. Träning tänker jag dessutom på onödigt ofta, och alltid stunder då jag inte kan träna. Vilket såklart leder till dåligt samvete. Jag tränar ju nästan aldrig. Men jag borde. Mitt jobb är stillasittande och jag känner att kroppen tar stryk av det i kombination med att lyfta och brottas med barn. Lösningen för mig: planera in träningen i form av morgonpass (om jag gör det på morgonen så är det liksom gjort). Två-tre dagar i veckan. Tänk inte mer på träning all annan tid. Sådan frihet att inte tänka på det! Men så ska man ju orka också. Och ska jag orka träna på morgonen så bör jag sova. Och ska jag sova tillräckligt så bör jag ligga i säng typ kl. 22. Lösningen: planering. Om allt går som det ska så sover barnen innan kl. 20. Jag kan jobba kl. 20–21. Kolla på någon serie med Mattias till kl. 22. Sedan ligga i sängen och prata eller läsa till kl. 23. Och sova till förhoppningsvis kl. 06. Jepp, inrutat!! Men det är ju ett mål, inte ett måste. Om jag siktar på detta ”schema” så kommer jag inte alltid lyckas, men ibland! Och det är tillräckligt. Jag kommer att ha perioder när jag måste jobba mer än en timme och jag kommer att göra saker som gör att jag somnar senare än 23 ibland. Men då kan jag tänka att detta är en eller några dagar. Sedan kan jag komma tillbaka till rutin. Gud vad jag känner mig trist när jag skriver om detta! Grejen är att jag blir helt peppad och glad när jag planerar detta i huvudet. Gör upp scheman, ser alla böcker jag kommer läsa, all mobiltid jag slipper, all sömn jag kommer att få och hur stark min rygg kommer att bli. Jag tänkte att detta MÅSTE jag ju blogga om! Det är ju sååå bra! Och så skriver jag ner det och ba: eeeeh jag låter ju som en väldans kul typ. Men ja. Man går igång på olika saker. Planering och scheman verkar vara min grej. För att ha tid med sånt som också är min grej. Det negativa med mig och mitt planerande är att jag har så lite tolerans för avbrott. Om jag skippar att följa mina planer en vecka så har jag sjukt svårt att komma tillbaka. Då är det lite som att jag sabbat hela planen och då är det onödigt att gå tillbaka. Så himla dumt! Någon som känner igen detta? Min lösning denna gång ska försöka vara att tänka typ: okej det blir inte enligt plan fram till torsdag, men på fredag kör jag som vanligt igen. Hoppas det ska funka. Det känns lite kul att ha höstprojekt att känna pepp inför. Det är en av de saker jag älskar med hösten. Nystart! Nya projekt, nya mål. Mycket mer så inför höst än efter nyår, som egentligen verkar vara mer ”tema nystart”. Då är jag mest trött. Har ni några nystartsplaner? Eller tycker ni ens om sådana eller innebär de bara stress? Hur tycker ni med planering? Bra eller bajs? Men först är det SOMMAR. Där man har tid för en massa och för ingenting. Till exempel FYLLA ÅR! Som jag gjorde igår. Då fick bland annat en fin teckning och en smarrig middag. Det kan ha varit det bästa med dagen. Och bastu med bad. Här ser man mina spår efter badet. Så himla härligt! Och förresten: TACK för tips på mellis och ekokläder! Jag kan säga att min önskelista utökades efter att jag sett alla de kläderna! SÅ MYCKET FINT!
