Man kan ju få höra en del galenskaper som gravid eller nybliven förälder. Men en hel del klokskaper också! Några ord återkommer till mig med jämna mellanrum... När jag var gravid för första gången sa en vän/kollega till mig att jag skulle få uppleva allt på nytt och därför inte skulle behöva ägna mig åt skydiving eller dylikt för att känna susningen. Jag tänkte inte så mycket på det då för jag förstod inte helt vad han menade. Men senare har jag tänkt så mycket på det. När barnen ser en myra på väg hem och stannar och studerar den noggrant. När de smakar på saker för första gången. När de reflekterar över olika sakers tillstånd. När de pratar med varandra och spekulerar hejvilt. De upptäcker ju världen och jag ser saker jag inte tänker på annars. Den där myran, som visserligen kan bli ett stressmoment i vissa stunder, hade jag såklart inte ens reflekterat över. Nu kan jag se myrans storhet. Lillenhet? Coolt ändå. Tänk om man kände för tuggummi så som Märta och Maja kände den där allra första gången de skulle få prova:
