När jag frågade om vad ni ville läsa mer om på bloggen så skrev många om just det här med pseudotvillingar och hur jag har det NU. Jag kan säga såhär. Att ha barn tätt innebar för oss NOLL tid till annat första åren. Jag planerade in 1 eller om det var 2 timmar egentid varannan lördag för att ha lite tid för bara mig själv. Det gick inte alltid men bland lyckades jag. Sedan hade vi faktiskt i långa perioder kvällarna. Barnen somnade kring kl 19 och även om man var som ett utskitet äppelmos i hjärnan då så var det ändå tid att sitta och stirra. Eller som jag faktiskt gjorde, startade Hejhejvardag. Då hade jag tid till en illus i veckan ungefär. Om jag kämpade på. Nu då. Efter en tid började barnen leka. Och som jag nämnt så har jag två barn som leker väldigt bra. De bråkar i perioder men ofta är det faktiskt intensiv lek. Eller ipad. Vad innebär då detta? Oceaner av tid. Plötsligt kan jag laga mat, spela Candy crush eller sitta och teckna (ofta extremt upphackat pga att man alltid måste hjälpa till med det ena eller det andra, men inte alltid). Och ändå! Jag tycker SÅ mycket om att sitta i samma rum och göra mitt och barnen pysslar med sitt. Vi liksom umgås men alla får göra sitt ändå. BÄSTA! Och nej det funkar såklart inte alltid. Ibland får jag bara ge upp att lyckas göra någonting alls (detta blogginlägg har tagit femtioelva år att skriva pga alla avbrott). Men ändå, till er som har ca NOLL minuter för er själva, eller en timme varannan vecka. Det blir bättre! Igår kväll kunde jag tex göra yoga medan barnen byggde lego bredvid. Sådan winwin då jag om jag inte hade distraktion skulle dö tråk- och rastlöshetsdöden när jag yogar. Nu fick jag lyssna på legolek, pausa för toatorkande och svara på livsviktiga frågor om olika djur och hur saker sägs på skånska. Blandat med blabla-dog pose och "inhale" – "exhale". Leder också till snygg inredning som håller i flera dagar (veckor?!). Smärtsamt snygg kan man säga... En bild från förr: Några år senare. Då blir det bra.
