Tillbaka till verkligheten efter ett svinlångt jullov! Min syssling bor bredvid en förskola och säger att det ovan händer oftare än man kan tro. Planeringsdagar. Lovdagar. Söndagar.Vi hade dock inte missat att skolan hade planeringsdag idag. Men absolut att förskolan har det på fredag - hade kunnat sluta med ”ho ho? Vi är häääär nu?”.Men idag var förskolan öppen och jag hade därför två barn hemma. De hade sönder en av mina grejer på morgonen och ville säga ordentligt förlåt medan jag satt i möte. Först klassikern: ropa mamma 2000 ggr innan man ger upp. Sedan kom de in på mitt rum och jag höll upp en lapp där jag skrev ”MÖTE!”. Senast jag med barn hemma sa: ”nu går jag in i möte så ni vet.” tog det tre sekunder innan det började teaterviskas och vevas med armarna mot mig pga nåt väldigt akut som behövde sägas precis då!! (Tror det var ”kan jag få den här appen?” Eller ”kan jag få en pepparkaka?”)Denna gång funkade dock min ”möte!”-lapp, jag kunde efter lite split mind av 2000 ”mammaaaaa” fokusera. Och nu ska ni få höra! När jag haft mötet och fortsatte jobba så höll barnen på i köket. Tänkte att de fixade några mackor eller bakade. Men vet ni, de gjorde lunch till mig!! Alltså hur gulliga barn?! De kokade pasta, dukade, tog fram parmesan. Allt själva! Det här kom jag ner till! De hade till och med diskat och plockat ner frukostgrejerna i diskmaskinen!GULLPRUTTAR är de. Och absolut att det uppstod några 🤯-moments under dagen men det minns man ju inte! Kände att de gärna kunde fått ha fortsatt jullov hela veckan!Idag längtade jag dessutom tillbaka till Vemdalen. Även om jag jobbade typ hela lovet så älskar jag det tillstånd familjen hamnar i där. Stressfritt, prestationsfritt. Ska försöka vara lite mindre stressad nu, tänkte jag. Och sedan tänkte jag på Nou som är på förskola och alla baciller och all vab i höstas och fick typ stressutslag av tanken. Så vi får väl se hur det går …
