Jag såg ett inlägg på Instagram som uppmanade till att november skulle bli en månad av vegan-mat. Blev lockad en stund, men sedan tänkte jag ost. Nä alltså jag klarar inte en grå november utan ost!!! Det skulle man väl givetvis göra, eller så skulle man kunna köra en vegansk månad fast fuska med osten. Hur som helst. Vi får se... Jag hade nämligen några timmar innan föreslagit för min käre make att vi skulle ha en månad där vi INTE surade. I perioder hamnar vi i surande. Man surar för att den andre surar och så kommer man på fler saker att sura för. Man liksom samlar på sig för man vill minsann ha på fötterna om man skulle ifrågasättas för sitt surande. Så man påminner sig om varför man är sur. Jag är ofta sur för att min man är sur. SÅ himla taskigt att vara sur. Det gör mig SUR! Ja ni hör ju. En så kallad positiv spiral, fast precis tvärtom. Så jag föreslog. Kan vi ha en sur-fri månad? Om man känner att det finns saker man måste ta upp så kan man skriva ner dem och i slutet på veckan kolla igenom – finns nåt som fortfarande är värt att ta upp? Okej gör det. Stryk resten. Mattias höll med om att surande inte var jättefestligt och att vi ska försöka. Vi ska också försöka hitta vilka tillfällen som är de mest kritiska och försöka förstå varför och hur man kan underlätta dem. Jag vet att ett av mina sämre ögonblick är stunden man ska iväg till skolan. Det känns som att det skulle kunna bli bra? Om jag har krisiga morgnar och Mattias har sin kritiska tid när barnen ska läggas så kanske man istället för att tycka att den andre är sur och tråkig kan känna: ah just ja, kritisk situation, hur kan jag hjälpa? Kanske? Kanske att veganskt och syrafritt blir för mycket för en månad. Kanske hade ostfritt varit enklare än surfritt?! Nåväl. Nu kör vi. Och vi kanske kan köra en vegansk vecka. Om vi inte är för sura! Vad tror ni är lättast? Vegansk eller surfri månad?
