Idag är det ju förskolans dag och jag tänker på hur fint det är med förskolan och personalen där. Hur de hittar på saker, engagerar sig, roddar en hel grupp med barn och alla deras behov och viljor. Vi hade en ganska lång period med enkla lämningar som för ett tag sedan byttes mot gråt. Usch det var jobbigt, men så fick jag sms en stund efter på en glad Nou mitt uppe i någon lek. Så kändes allt bättre. Tänker att om man blir ledsen vid ett ”hej då” är det inte samma sak som att inte vara glad där man är. Det glömmer jag då och då när lämningarna är jobbiga. Nu verkar vi - peppar peppar - vara på väg mot bättre lämningar igen. Och imorse var det ballonger över hela gården - pga förskolans dag - och då märkte hon inte ens när jag försökte säga hejdå, pga ballonglyckan. Nous starka vilja märks på förskolan också. Idag hade de en aktivitetsdag och Nou var säker på att de skulle vara på en viss plats där de brukar samlas, men de skulle vara i närheten. Det tyckte inte Nou, hon tyckte de skulle vara där de brukar. Så hon blev arg. Så en pedagog hade fått hänga med henne på platsen hon bestämt tills hon såg att alla andra verkade ha kul ”där borta” och gick med på att göra som de hade föreslagit. Det är 1. Så fint att de lyssnar in henne så bra och inte uttrycker irritation. Och 2. Lite skönt att höra att fler svettas lite över detta viljestarka gullbarn. I veckan skulle jag in och handla en sak ”lite snabbt” efter hämtning. Nej men… aldrig igen. Hon rusade iväg så fort jag satte ner henne, vilket jah behövde göra några ggr. Till exempel när jag skulle betala. Men fick avbryta för att RUSA ut och hämta Nou som stuckit iväg ut från affären. Sedan tillbaka, kämpa med brottande barn i famn, sätta ner och betala fort som en vässla och sedan springa och hämta barn utanför affären och sedan tillbaka och packa varorna. Phu… ja och efter det var det nåt som upprörde men jag visste inte vad så hon blev rasande och la sig mer och skrek. Ändå bättre när hon lägger sig ner än när hon springer…? Ja ja. Jag fick langa fram Netflix för att vi skulle komma tillbaka till bilen. Ett litet äventyr kan man säga, om denna lilla fis. På tal om gull. Jag har ju en granne som syr (@lottenbytess på Instagram) som brukar låna Nou att modella för hennes kläder. Vilket är strålande för då får jag en massa fina bilder på mitt barn OCH så får Nou (eller okej jag) välja ett kit till henne som tack! Lyyyyyx!!! Denna gång var det aningen svårare att fotografera än i september, vi fick fick springa efter kan man säga …
