Varför är en del saker så njutiga? Ja få menar jag inte Nutella eller sovmorgon, sånt är liksom inte att ifrågasätta. Jag tänker på skumma njut. Som jag funderade på idag. När jag krattade löv. Hög efter hög med löv. Kunde.Inte.Sluta. Jag har till och med sår på händerna nu. Huden har lossnat och det är ju inte superskönt. Ändå får jag liksom spjärna emot för att inte gå ut i trädgården igen. Planerar var jag ska kratta imorgon igen. Varför är det sånt njut? Rensa bort, ta bort det gråbruna, fram med det gröna. Mmm! Lite som att klämma porer. Går ju inte heller sluta med! Huden svider och ja till o med pajar lite, men mååååste klämma lite till! Eller pilla skorv! Aaah the njutning! Barnen får säga åt mig att sluta lite föööör många gånger innan jag motvilligt backar ifrån huvudet. Nu får ni såklart berätta era skumma njutningar för mig!! Please dela med er! Nämen om man skulle ta en liten promenad i trädgården och titta på lövhögar... bara titta. Kanske rafsa lite liiiiite i ett hörn?
