Idag lagade jag en linsgryta från Zeina med svingoda pitabrödskrutonger - alltså mmmm! Storbarnen hade besök av kusin och de fick sitta vid eget bord. Jag lyssnade storörat när de kom ner och skådade tallrikarna - räknade inte med jubel men sa att de skulle prova krutongerna först. De var tveksamma men satte sig och åt. Jag lyssnade vidare och var smått i chock när jag hörde: ”mmm de här var jättegoda, och grytan också! Smaka!!” Jag blev helt till mig över denna positiva respons!! Vad händer liksom?! Vi måste komma ihåg detta!!! Snabbt väste jag till Mattias att ta ett kort! Skynda! Vi måste föreviga denna stund! Han fotade. Han råkade dock få med Nou. Jag känner att entusiasmen över min mat inte HELT framkommer här ... tack för den Nou.
