Jag fick plötsligt några kommentarer på ett inlägg från december förra året. Jag gick in och läste, både kommentarer och inlägg. Läs hela inlägget och alla bra, tänkvärda kommentarer här!För den som inte hinner/orkar/vill kolla inlägget nu så kommer här litet citat som visar vad det handlar om: Ska man verkligen behöva be om ett 50/50-tänk i relationen? Ska man behöva argumentera för det? Motivera det? Ska det inte bara komma av sig själv?? ”Du hämtade och lämnade en massa förra veckan, så den här veckan gör jag det, såklart”. Så.KLART. På pappret. [...] Jag blir ledsen att det ska ligga på kvinnan så ofta. ”Men GÖR inte alla de där sakerna då!”, ”Men säg åt honom att han får ta lite nätter nu då!!”, ”Se till att du får lite tid själv nu!” och så vidare. Jo det är fint att ta makten i sina egna händer, att kräva det man har rätt till, att säga ifrån och stå upp för sig själv. Men vad fasen, kan det inte bara få komma gratis någon gång? Måste det vara en fajt? Kan man inte bara få bli erbjuden en jävla massa sovmorgnar för att man drar ett jävla lass hela veckorna? Utan att behöva be om det? Tio minuter senare läste jag detta inlägg av Maria. Där hon liksom gjort allt inför kalas och när hon sedan delegerar (vilket hon var tvungen att göra) och ger en syrlig kommentar blir bemött med tjureri. Nej det är såklart inte kul att höra att man inte bidragit. Men ursäkta, lösningen på att du inte bidragit tillräckligt är inte att alla håller klaffen, lösningen är att du bidrar! Helst innan någon delegerat. Att man när man fixat ett helt kalas, eller hämtat OCH lämnat i en evighet eller gått upp alla nätter och morgnar 1). måste BE om hjälp (VARFÖR kommer den inte bara?!) 2). blir bemött med surande. Man ba: eh neeeej! Du ska säga: FY FAN VAD DU ÄR BRA OCH SNÄLL! Jag borde gjort detta innan du hann be om det, såklart!!! Men oj vad detta är svårt. Så lätt i teorin, så svårt i praktiken. Man gör för att man vill och kan och också för att vara snäll, man är bjussig. Sedan blir det en vana och det märks inte ens att man är bjussig - det är bara så det är. Och till slut när man lackar ur så är man jobbig som skapar konflikt. Så oftast håller man istället tyst, och bara GÖR. Ibland så länge att nåt går sönder. Man själv eller relationen. Denna bild gjorde jag till Malin Haawinds grymma bok Dra åt helvete - en bok om gräl. Läs den! Ps: Det var ju också det här vi pratade om i veckans avsnitt av podden.
