Då och då kommer ju ämnet sex upp här på bloggen. Det kan ju vara ett ämne som man liksom behöver prata om då och då, kanske speciellt under småbarnstiden. Eller så vill man inte alls prata om det. Än mindre ha det. Men i många av de fall jag tagit upp ämnet så har det handlat om att det kan vara svårt att hitta lusten när man är så konstant trött som man är som småbarnpäron. Eller att man inte kan få ihop bilden som förälder med bilden som sexuell varelse. Eller så finns det INGEN tid. Eller så går man runt och är arg på sin partner och då är det så långt till ligg att man inte ens fattar att det kan finnas där någonstans. Ja som sagt. Lust, olust, trötthet, tidsbrist. Barn som somnar i ens säng. Barn som aldrig somnar. Kroppen som förändrats. Rutiner som ändras. Ett ekorrhjul som snurrar alldeles för fort. En sak som kom upp senaste jag skrev om det var när ens partner inte vill ha sex. Jag hade skrivit ett inlägg om vikten av att inte ligga om man inte vill, tror jag. Och jag tror att jag hamnade i det lite typiska att mannen vill ligga och kvinnan inte. Eller så blev det bara den klassiska tolkningen. Här var det ganska heteronormativt en partner som var man. En man som alltid ska vilja ligga, alltid ska ha lust. Och kvinnan som inte är bekväm i sin kropp, eller att den inte funkar som den ska än osv. Men om det är åt andra hållet då? Om det är mannen som inte vill. Det är såklart vanligt det också. Men kanske ÄNNU mer tabu? Att vara en man som inte vill ligga hela tiden. Att vara en kvinna, vars syfte är att åtrås (enligt samhällets normer) och inte vara åtrådd nog att liggas med. Att ha gått igenom graviditet och förlossning och kanske känna en viss osäkerhet kring sin möjlighet att vara sexig och avisas. Att bli pappa och vara utmattad känslomässigt och fysiskt och inte känna den sexlust som förväntas. Jag kan bli så otroligt matt när jag tänker på normer. Förväntningar. Krav. Påtryckningar. Det är svårt nog ändå. Sex är svårt. För det bygger på lust. Och hur kan man pressa fram lust? Är det inte lite samma som uppmaningen "njut nu!" under småbarnstiden. Vem kan njuta på uppmaning? Vem kan känna lust under press? Är det ens möjligt? Man behöver inte vara pressad av någon för att känna press, ska tilläggas. Men nu har jag svamlat klart. Diskutera nu i kommentarsfältet. Vad gör man när man vill ligga och ens partner inte vill? Det blir huvudfrågan. Spåna gärna vidare och brodera ut. Ni är ju bäst på det! Illustration jag gjort till materialet Tillsammans – samtal om förhållandet och föräldraskapet. Superbra att använda som underlag till samtal hemma när man fått barn. Jag kan verkligen rekommendera er att kika på det och ladda ner det.
